Henna Johansdotter: Jag är bisexuell varje dag, även när jag älskar en man

Under skrivprocessen med sin nya roman upptäckte författaren att det var dags att bejaka en del av sig själv, som hon alltid hade vetat att fanns där.

Året är 2011. Jag går på en konstskola och är kär i min bästa vän där. Hon har tjockt, axellångt hår och mandelformade ögon med fylliga fransar.

Tyvärr lyckas jag inte alltid behandla henne så bra. Det är synd, för hon förtjänar det bästa. Men jag är inte det bästa, jag är dominant och blir lätt frustrerad, kanske bottnar all min retlighet i att inte våga berätta för henne att jag gillar henne som mer än en vän. Hon förlåter mig dock alltid om jag brusar upp eller är på dåligt humör. Jag visar henne min favoritmusik (hon gillar den inte) och hon sin (det är k-pop).

På skolutflykten sover vi i samma hotellrum och jag tittar i smyg när hon klär av sig.

På skolutflykten sover vi i samma hotellrum och jag tittar i smyg när hon klär av sig. Jag undrar om jag borde bekänna att jag känner mig attraherad av henne, men hon är religiös och det kan ju hända att hon inte skulle ta det bra. Hon kanske inte skulle vilja vara min vän längre. Dessutom är jag inte ute ur garderoben och kommer inte att vara det de kommande åren.

Jag brukade alltid skämta om hur jag var straight ”på pappret”. För det är vad jag trodde att jag var. Jag visste inte hur jag annars kunde förklara det. Ja, jag blir förtjust i kvinnor då och då, men det är ju något varje heterosexuell kvinna går igenom, eller hur? Media matade mig med den här uppfattningen tills jag var helt säker på att jag bara ”var lite äventyrlig”. Jag var livrädd för att kalla mig bi eftersom folk kanske inte skulle tycka att jag var tillräckligt mycket regnbåge.

Vänner och familj, det här var inte sättet jag tänkt komma ut på.

Vänner och familj, det här var inte sättet jag tänkt komma ut på. Jag hade de facto inte tänkt komma ut alls. Inte för att jag var rädd för hat, utan snarare för att jag var livrädd att få höra att jag inte räknades. Jag hade trots allt aldrig haft ett förhållande med en kvinna.

Bifobi är en term som innebär förringande och förnekande av bisexuella. Det kan till exempel innebära anklagelser om att jag ”bara är förvirrad” eller ”vill ha uppmärksamhet”. Kanske det här är en av faktorerna som bidragit till att jag väntat så här länge med att komma ut. Det, och ren okunskap. För media framför ofta att ”alla kvinnor är lite gay” och att det hör till kvinnlig heterosexualitet. Så jag skrattade med de andra. Javisst, klart jag gillar kvinnor ibland, för jag är ju en så häftig och spännande person. Vilket kryddigt drag! Gillar du mig nu?

Varför gå och basunera ut mig som regnbågsmänniska när jag har ett förhållande med en man? Men jag är ju attraherad av kvinnor och män varje dag. Det är en del av min identitet, oavsett vem jag sällskapar med. Jag har inte ”valt sida”, utan en person. En människas sexuella läggning, oavsett vem hen sällskapar med, är en viktig del av hen som inte får raderas. Allt detta borde vara självklart. Kanske är det? Kanske jag bara ägnar mig åt navelskåderi. Men om det hjälper någon, var som helst, var navelskåderiet värt det.

Garderoben bestod med av mina egna rädslor och brist på kunskap.

Och visst, kanske jag känner att jag har en del tillkännagivanden att ta igen efter att varit ”i garderoben” så länge. Garderoben som mest bestod av mina egna rädslor och brist på kunskap. Under skrivandet av min nya roman Sömnlandet skedde en bearbetning av min egen sexualitet och är samtidigt en kärleksförklaring till hon, han och hen. Och till mig själv.

Jag minns de flesta av mina regnbågsupplevelser. I förpuberteten, när Rihanna visade hud och det plötsligt kändes sådär lustigt mellan benen. Drömmarna och fantasierna om kvinnor. Den första förälskelsen, som även var min bästa vän under den tiden. Första sexuella upplevelsen tillsammans med någon annan. Och under hela den här tiden var jag ändå, på något besynnerligt vis, övertygad om att jag var straight. För det är effekten medier kan ha. Att det är så här det funkar. Nu vet jag bättre.

Min sexuella identitet bär jag med mig varje dag. När jag skriver, när jag spelar dataspel, när jag träffar människor. Den är en del av den jag är. Och det kan inga ord ändra på. Och ifall du är min gamla vän jag tappat kontakten med efter konstskolan och läser det här – ja, du vet vem du är. Jag önskar dig all lycka i livet.

Kram, Henna

__________

Henna Johansdotter (f. 1994) debuterade 2019 med scifi-romanen Glasvaggan. Hösten 2022 kommer hennes andra bok Sömnlandet i samma dystopiska fantasigenre. (Foto: Steve Johnson)

    

Henna Johansdotter: Skräck – min medicin mot rädslan

Henna Johansdotter

Henna Johansdotter: ”Mamma” – en novell

Henna Johansdotter

Henna Johansdotter: Obsessive Compulsive Disorder – en …

Henna Johansdotter

Henna Johansdotter: Hårdsminkad i Österbotten – ett …

Henna Johansdotter

Henna Johansdotter: Muminplåster på armarna

Henna Johansdotter

Henna Johansdotter: Jag gick på fest – en dikt

Henna Johansdotter