Janne Strang: IKEA-författare och kritik till salu

Den som vill bli författare idag behöver inte längre be sina vänner läsa manus, övertyga ett förlag om att ge ut ens bok, eller ens hoppas på att tidningarna recenserar den. Alla tjänster kan nu köpas, smidigt och skräddarsytt, till och med kritiken.

Ok, så du vill skriva en bok. Du har en fängslande story och protagonist. Sätt igång, men vet att du kommer att köra fast, och när du gör det ska du ha en redaktör. Det är sen gammalt. Alla texter – oberoende av genre – vinner på att kollas av ett extra ögonpar. Det sägs att Obama hade ett team på sextio personer som ok:ade hans varje tweet, men för en författare räcker det ofta bra med en (1) osentimental och stilkänslig censor. Och om förlagen inte tänder på ditt alster, är det bara att hyra en av de många frilansredaktörerna som annonserar på nätet. (Av någon anledning heter de alla något i stil med Britt-Inger.)

Redaktören ser, förhoppningsvis, allt det där du själv inte kan se, då du blivit blind för texten. Det du bara tänkt men inte skrivit, och alla de där onödiga förklaringarna du skrivit på näsan av din läsare. Visa, berätta inte, klipp bort det där kapitlet, ser du att din bok handlar om något helt annat än du trodde? Texter som saknar redaktörer borde inte få se dagens ljus, det vet jag av egen lång och bitter erfarenhet.

Ok, så har du då ditt manus klart. 240 sidor snyggt ombrutet guld som fångar en från första stund till sista raden, men inget förlag vill ge ut det.

Ok, så har du då ditt manus klart. 240 sidor snyggt ombrutet guld som fångar en från första stund till sista raden, men inget förlag vill ge ut det. Det är inte för att du eller din story vore dåliga, det är för att dom inte fattar. Kanske hade förläggaren en dålig dag när hen läste, kanske sökte de något annat just nu? Samma sak på de andra förlagen – typisk elitism, fast i sina förutfattade meningar om vad som är konstnärligt eller säljande.

Men det är faktiskt inget problem, vem behöver längre förlag då man kan köpa också den lilla tjänsten. Några nya spelare i branschen erbjuder skräddarsydda komponenter. Förutom redaktörsarbete – som Britt-Inger redan fixat – kan man köpa tryckning, distribuering, marknadsföring och inläsning av ljudbok mm. På köpet kanske några uppmuntrande ord och en automatkaffe på redaktionen.

Ok, så nu ligger den där i bokhandeln och på Adlibris, din debutroman Som fågeln flyr, ett poetiskt skärgårdsdrama på runebergsk hexameter, manifestet över din nya identitet som Författare. Men vem ska läsa? Marknadsföring är dyrt och hur många Facebook-posts ska man betala för, ejenkligen? Billigare och bättre vore om någon recensent skrev (väl) om den, ”förtjänad media” som det heter i reklamsvängen. Men om man inte förtjänat sin media? Inga problem här heller, för nu kan man även köpa omdömen av kunniga och erfarna recensenter.

För bara 6 950 svenska kronor (683 euro) kan du köpa ”ett professionellt omdöme av din bok” publicerat på en ”plattform med en bred uppställning av erfarna och kunniga kritiker” och ”det står dig sedan fritt att citera eller återpublicera hela texten i sociala medier och i annan marknadsföring”. På portalen ligger artiklar om kända böcker och ansedda klassiker sida vid sida med de köpta texterna, utan att det anges vilka texter kunden, konsumenten, författaren själv betalat för. Det bryter i sig mot den journalistiska etiken – såväl som konsumentlagstiftningen – som kräver att annonsmaterial tydligt ska utskiljas från redaktionella texter, vare sig i print, eter- eller sociala medier.

Kanske kunde man hänvisa till anti-elitism, marknadsfrihet, demokratisering och till och med uttrycksfrihet, men …

Att just denna recensionsplattform dessutom ägs av ett så kallat hybridförlag som erbjuder de ovannämnda köptjänsterna – redaktörer, marknadsföring, distribution mm. – har föga överraskande väckt ont blod i litteraturkretsar. Också hos mig klingar det falskt. Jag söker efter en förklaring som kunde förlåta den här uppenbara korruptionen av både konstnärlig och journalistisk integritet. Kanske kunde man hänvisa till anti-elitism, marknadsfrihet, demokratisering och till och med uttrycksfrihet, men det är svårt att se något annat än en aktör som fullständigt struntar i kutym och kvalitet, och sett en nisch att sko sig på de författardrömmar som många går och när. Kanske kan man snart köpa in sig på bokmässor, bibliotek och bokhandlarnas författarträffar?

Ett sätt att tänka på den här slags IKEA-författarskap, där man betalar för och själv monterar ihop de olika delarna som publicering innebär, är att det handlar om något helt annat än förlagens kuraterade bokutgivning, där man traditionellt ansett att verket som ges ut ska vara antingen litterärt högtstående eller sälja bra – gärna förstås både och. Det handlar inte om författaryrket, utan om en hobby – och hobbyer är något man betalar för att idka. Och kanske hobbyn kan bli ett yrke framöver…

Det handlar inte om författaryrket, utan om en hobby.

Arrangemanget påminner om pay to play-konceptet som existerat inom musikvärlden redan länge. Särskilt i Storbritannien (det vet många mindre nordiska band) är det inte alldeles ovanligt att artisten själv får punga ut med en summa till puben eller konsertlokalen för att få en chans att visa upp sig för publik. Inom konstvärlden – åtminstone i Finland – råder också ett liknande system där konstnärer betalar gallerierna för att få ställa ut. Men även gallerierna har oftast en kurator som väljer vem ska få den äran att betala för sin show.

Ok, i ett fritt samhälle ska man kunna köpa tjänster, men inte åsikter. Och kritik är dessutom – i motsats till vad många ofta tror – något helt annat än bara åsikter, tycke och smak. Kunnig kritik skänker fenomen en kontext och existensberättigande, ger dem sin plats i den tradition de aspirerar på att ingå i. Kritikern är inte domare och kvalitet är inte juridik, men lika lite som domaren får låta politik eller ideologi påverka straffpåföljden, skall kritikerns personliga smak fälla eller hylla en bok. Vissa domare är klokare och mer erfarna i prejudikat än andra, liksom de bästa kritikerna är belästa och bevandrade i konstens historia. Ingen av dem ska kunna köpas.

Men konsten har inga lagar och därför måste kritikern tillhöra en elit inom sitt gebit, och i sina omdömen kunna kombinera kunskap med empati och god smak. Att ens kalla den nya recensionsplattformens texter – som ofta till nittio procent består av genomgång av bokens innehåll och avrundar med att tycka till lite – för kritik, är från början missvisande. Den som vill leka författare och skruva ihop sin plywood-karriär med en insexa är förstås fullständigt berättigad till det, men blanda inte ihop det med förlagsverksamhet och författarskap som yrke och identitet.

________

Janne Strang är journalist och kurator för Förlagets innehållssidor FRLGT. Mera av Janne och artiklar av våra författare och medarbetare hittar du också här nedan. (Foto: Thom Milkovic)

Kritiken – en omstridd bastard inför nya utmaningar

Malin Kivelä

Hannele Mikaela Taivassalo: Litteraturen är ett komplext …

Hannele Mikaela Taivassalo

Straw Dogs*

Sara Ehnholm Hielm

Janne Strang: Konstvärlden är bananas

Janne Strang

Volles värld – en originalserie av Karstein Volle

Förlaget

Malin Kivelä: In i väggen – en essä om utanförskap

Malin Kivelä

Janne Strang: Bokbål, bacon & bättre bullies

Janne Strang

Hannele Mikaela Taivassalo: När samhället sjukskriver sig …

Hannele Mikaela Taivassalo