Janne Strang: Mörka moln över Øresundsbron

Det ansträngda förhållandet mellan Sverige och Danmark hade inte behövt en till politisk skandal, men den fick man trots allt då det i veckan avslöjades att danska försvarsministern sedan ifjol somras känt till att amerikaner avlyssnat ledande svenska och tyska politiker via internetkablar på danskt territorium – och hållit saken hemlig.

Sedan Öresundsbron i juli 2000 band samman de två bästa vännerna och värsta rivalerna har förhållandet mellan Sverige och Danmark kantats av kris efter kris. Nordens två ”stormakter” har världsrekordet i krig med varandra (elva militära konflikter) och misstänksamheten mot grannens kultur är lika stor som behovet av samarbete över gränsen. Särskilt sedan flyktingkrisen 2015 har Öresundsbron stått i centrum för politiska dispyter, där än den ena, än den andra stängt överfarten eller infört ID-kontroller.

Sedan 2015 har Öresundsbron stått i centrum för politiska dispyter mellan Danmark och Sverige.

Under coronakrisen har animositeten bara ökat – i Danmark himlar man sig fortfarande över Sveriges lugna inställning till krisen, och i Sverige skrattar man åt den hysteri som danskarna uppvisat. Förra veckan skickade svenska hälsovårdsministeriet en trevare och önskade en ”preliminär dialog” om att eventuellt låna dansk sjukvårdspersonal för att avlasta den svenska vårdapparaten, så att de svenska sjukvårdarna ska kunna ta ut lite sommarsemester i år. Den självgoda tonen bland danska journalister och kommentatorer angående den svenska coronastrategin (och den egnas överlägsenhet) är oklädsamt tydlig i nyhetssändningar. Men så plötsligt var det Danmark som stod med handen i syltburken, eller med røven i klaskehøjde, som det lokala uttrycket lyder.

Det är inte bara den ödesdigra broen som binder samman Skåne och Sjælland. På bottnen av sundet ligger flera tjocka kablar som binder Sverige (och Finland) till internet. Danmark är en knutpunkt i infrastrukturen, och det har såklart USA förstått att utnyttja. En reporter för Danmarks Radio (DR) fick nyligen via anonyma källor tag på rapporter från danska försvarsministeriet där det framgår att den militära underrättelsetjänsten FE, Forsvarets Efterrettningstjenste, i samarbete med NSA åren 2012–14 bedrev signalspaning genom att koppla upp sig på internetkablar som passerar danskt territorium. Bland dem man smyglyssnat på fanns ledande svenska och tyska politiker, inklusive Angela Merkel.

Den svenska politiska responsen följde den politiska teaterns och dramats regler för när ett sådant här diplomatiskt övertramp – som man ändå får anta försiggår konstant, också mellan ”vänner” – avslöjas. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) krävde en förklaring av sin danska kollega Bramsen, och statsminister Stefan Löfven (S) verkade nästan på riktigt upprörd över saken, då han uppträdde i tv på måndag kväll.

Den svenska responsen följde den politiska teaterns och dramats regler.

Som salt i såren har visselblåsaren Edward Snowden, som 2013 avslöjade NSA:s massiva globala övervakningsprogram, med flera tweets på både danska och tyska, där han påminner om att Danmark samma år asisterade ett FBI-flyg som var på väg att arrestera Snowden: Det var ikke det Danmark, jeg forestillede mig.”

I väntan på Tysklands motdrag har danska regeringens kritiker redan tagit saken som slagträ mot socialdemokraterna, och dessutom med två helt olika argument: Dels anser man det vara en skandal att Danmark tillåtit amerikaner att spionera på ens närmaste geografiska grannar, största handelspartners och käraste vänner, och det att man inte omedelbart informerade dem om saken när den kom fram, är det största sveket. Å andra sidan förekommer nu också hård kritik mot att de här uppgifterna överhuvudtaget läckt ut ur försvarsministeriet – vad ska USA nu tänka om Danmark som samarbetspartner? Är man en pålitlig spionkompis, och om inte, vad innebär det för Danmarks diplomatiska och politiska relationer till USA?

Vad ska USA tro nu – är Danmark längre en pålitlig spionpartner?

Tiden får utvisa hur stor skandal politiker i Sverige, Tyskland och Danmark med sina olika agendor vill att den här krisen får, hur länge den ska leva och vart den ska leda. Faktum är att spionage alltid förekommit, också mellan ”vänner”, och de flesta länder är skyldiga till övertramp, men det är alltid lika pinsamt att bli fast. Det blir intressant att se hur den senaste ”FE-sagen” placerar sig i den till synes oändliga räckan av skismer över (och under) Öresund. Trappas retoriken upp, blir det nya orsaker att bråka med gränspendlare, och – om man verkligen måste välja – vem är sist och slutligen viktigare för Danmark; USA eller Sverige?

Med tanke på hur sliten och ansträngd den nordiska gemenskapen är just nu, är det en fråga jag inte är säker på om jag ens vill få ett svar på.

(Foto: Magnus S.)

_________

Janne Strang (f. 1974) är skribent och kurator för Förlagets innehållportal FRLGT. Mera av Janne och våra andra kolumnister och författare hittar du nedan:

Janne Strang: I Fantasilandet får man tro precis vad man …

Janne Strang

Nora Hämäläinen: Corona-appar och digitala dystopier

Nora Hämäläinen

John Eriksson: Hongkongs sak är vår

Förlaget

Janne Strang: Danmark har världens största balle

Janne Strang

Mikko Majander: Vems Finland?

Tankesmedjan Magma

Saska Saarikoski: Trump, Biden och min gamla blazer

Saska Saarikoski

Janne Strang: Det er et (s)yndigt land

Janne Strang

Lars Sund: En global majoritet vill nu se åtgärder mot …

Lars Sund