Vem är Navalnyj? Läs utdrag ur Anna-Lena Lauréns nya bok

Ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyj har i tio år gjort många storstilade avslöjanden om korruptionen i landet. I somras fick Putin nog och lät försöka lönnmörda honom. Det misslyckades, Navalnyj återvände till Ryssland och nu är en ny demonstrationsvåg för demokrati i gång. Men vem är denne Navalnyj? FRLGT publicerar här några utdrag ur Rysslandskorrespondenten Anna-Lena Lauréns nya bok Sammetsdiktaturen.

Aleksej Navalnyj tillhör den nya generationen ryska ledare, de första att behärska 2010-talets politiska verktyg: dels sociala medier, dels hur man bygger upp ett gräsrotsnätverk över hela landet. Sedan 2017 är det Navalnyj som fört kommandot när det gäller demonstrationerna för demokrati. Det är han som bygger upp logistiken och samlar folkmassorna.

Navalnyj som är jurist till utbildningen började sin karriär som visselblåsare genom att köpa små andelar aktier i olika statsbolag och begära ut känsliga dokument, som han publicerade på sin blogg. Då internet slog igenom i Ryssland för ca tio år sedan, grundade han sin Youtube-kanal Navalnyj Live där han ständigt drar ner byxorna på makthavarna med sina avslöjanden om elitens korruption och deras gigantiska egendomar utomlands. Kanalen har idag över 2,3 miljoner följare. Här är några inblickar i det smutsiga spelet som är rysk politik:

• År 2013 avslöjade Navalnyj att Vladimir Pechtin, som leder etikutskottet i duman, äger fastigheter i Miami Beach och Ormond Beach i Florida. Pechtins sammanlagda fastighetsinnehav i USA är värt över två miljoner dollar, pengar han omöjligt kan ha tjänat in på sin lön.

Hur kan Putins pressekreterare ha råd med en klocka värd en halv miljon euro?

• I augusti 2015 avslöjar samma Navalnyj att Putins pressekreterare Dmitrij Peskov bär en klocka värd 600 000 euro. Hans tjänstemannalön räcker omöjligen till för att betala för den. Peskov säger att hans fästmö gett honom den i bröllopsgåva.

• Samtidigt tvingas chefen för de ryska järnvägarna RZD Vladimir Jakunin att avgå. Den korrupta Jakunin och hans närmaste krets har länge skott sig på affärer med järnvägsbolagets fastigheter, men droppen blir att Navalnyj avslöjat att sonen Andrej Jakunin – som också gjort sig en förmögenhet genom affärer med RZD – har brittiskt medborgarskap. Det ser ytterst illa ut i en situation där Ryssland för ett politiskt krig mot västvärlden efter Krimannekteringen och påföljande sanktioner.

• I december 2015 publicerar Navalnyj uppgifter om att riksåklagaren Jurij Tjajkas son Artiom Tjajka äger lyxhotell i Grekland. Navalnyjs Youtube-kanal slår igenom och kallas i bland annat Dagens Nyheter för ”den tyngsta journalistiken i Ryssland”.

• 2017 framkommer det att premiärminister Dmitrij Medvedev, via invecklade offshore-arrangemang, är ägare till flera lyxfastigheter och jakter. Också att den Putintrogna tv-journalisten Vladimir Solovjov visar sig ha en lyxvilla i Italien värd över en miljon euro.

Nationalgardets general lovade göra Navalnyj till en saftig biffstek

• År 2018 avslöjar Navalnyj att Nationalgardet köpt in billiga livsmedel för uppblåsta priser till sina soldater. I praktiken betyder det att det högsta ledarskapet stoppar mellanskillnaden i egen ficka. Nationalgardets befälhavare Viktor Zolotov, även kallad Generalissimo, bemöter inte avslöjandet med någon förklaring. Istället spelar han själv in en video där han lovar göra Navalnyj till en ”saftig biffstek”.

• År 2019 publicerar Navalnyj uppgifter om att Dmitrij Rogozin, som leder det ryska rymdinstitutet Roskosmos, äger ett lyxhus och en jättelik tomt utanför Moskva, värd över 2 miljoner euro. Detta samtidigt som Roskosmos har stora problem med att få resurserna att räcka till för forskningen.

• I regionalvalet 2019 uppmanar Navalnyj sina följare att ”rösta smart” det vill säga rösta på vilket parti som helst utom Putins Enade Ryssand. Det åsamkade avsevärd tillbakagång, och solkade partiets image.

Navalnyj blir regelbundet trakasserad och hotad av myndigheterna. Gång på gång blir rörelsens kontor, som finns i alla större ryska städer, genomsökta. Han har fått antiseptiskt medel kastat i ansiktet och delvis förlorat synen på högra ögat. Han bror är dömd till fängelse för förskingring i en fingerad dom, som diskvalificeras av Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. Navalnyj själv dömdes för förskingring i samma underkända process, men undgick fängelse. Däremot fick han inte ställa upp i presidentvalet 2018. Och i augusti 2020 blir han till slut förgiftad med nervgiftet novichok, men överlever nätt och jämnt.

I augusti 2020 får Putin nog och låter förgifta Navalnyj – men han överlever och återvänder till Ryssland.

Efter att ha repat sig från giftattacken på ett tyskt militärsjukhus lyckas Navalnyj själv pressa fram sanningen om mordförsöket i ett telefonsamtal med en av ryska säkerhetstjänsten FSB:s agenter. Trots den uppenbara faran för sitt liv återvände Navalnyj till Moskva den 17 januari i år. Han arresterades på basis av ett gammalt åtal om pengatvätt, vilket lett till den pågående demonstrationsvågen där nästan 3 000 personer arresterades under veckoslutet.

Det är ingen slump att många av deltagarna i demonstrationerna är tonåringar. Ingen kan tilltala dem som Navalnyj, med sitt enkla och begripliga språk, sin grabbigt coola image och sin förmåga att sätta fingret på Putinregimens svagheter: Dess gubbighet, dess förljugenhet och korruption – Putins tjänstemän ger alltid efter för frestelsen att stjäla. För dem är det ett naturligt sätt att fungera.

I boken Sammetsdiktaturen kan du läsa mer om Navalnyj, bland annat om hans ”nemesis” Margarita Simonjan, chefredaktören för den statliga informationsbyrån Rossija Segodnja. Men förutom de politiska förvecklingarna skriver Anna-Lena Laurén också med insikt, kärlek och konstant förvåning om vardagslivet i Ryssland, om de underbara och varmhjärtade men ofta obegripliga ryska människorna, om det mångbottnade språket och den rika kulturen, om byråkratin och dolda budskap, om knasiga sim- och ridlektioner, och förstås om framtidsutsikterna för demokratirörelsen i landet.

Förändring är möjlig, säger Laurén, men samtidigt omöjlig att förutse. Det var heller ingen som trodde att Sovjetunionen kunde kollapsa, inte förrän det verkligen hände.

________

Anna-Lena Laurén är journalist och författare, sedan 2006 Rysslandskorrespondent för bland andra Hufvudstadsbladet och Dagens Nyheter. Hennes senaste bok Sammetsdiktaturen utkommer på Förlaget i januari 2021.

När världen kom på besök

Janne Strang

Ingenting är sant…

Tapani Ritamäki

“Bombdådet var en chock för min hemstad”

Anders Mård

När Mannerheim valde Finland, humanisering av en hjälte

Ina Kråkström