Henrika Ringboms poetiska essä utgår från en resa till Japan, en försoningsresa, en livsförändringsresa. Men det börjar långt tidigare, med en pappa som på väg till Japan förlorar sin egen pappa, en liten flicka som firar sin åttonde födelsedag i kimono och en mamma som av misstag dricker sig berusad på sake. Det hinner gå fyrtio år innan flickan bokar biljett till sin längtans land. Inte heller då kommer hon iväg, för marken skakar under Stilla oceanen och en väldig våg sköljer in över den japanska östkusten. Men japanerna visar ännu en gång prov på hur man kan skapa mening av förödelsen och utan stora gester igen bygga upp sitt liv. Allt som finns kommer att förgås – desto större skäl att skåla i risvin när körsbärsblommorna slår ut.

Mötet med Japan blir transformerande och ger livet ett djup som bottnar i just den insikten: det gäller att ta vara på det som finns så länge det finns.

"En essä och resebok om tunga erfarenheter och hur man ibland kan lägga bördan av dem i från sig och vila ett tag."

RUNEBERGSPRISJURYN

”En vacker, intelligent och mild essä om att resa till Japan för att där kunna lägga ifrån sig livets tyngsta bördor av sorg, förlust och sjukdom. Ringbom skriver om hur hon varit rädd för att förlora sin litterära arbetsförmåga – och som bevis på motsatsen har hon ur det tvivlet skrivit sin allra bästa bok”

HUFVUDSTADSBLADET