I augusti 1980 skickade Hufvudstadsbladet Staffan Bruun till Polen för att rapportera från strejkerna i Gdansk. I augusti 2015 reste Bruun till Grekland för att rapportera om flyktingkrisen. Mellan de båda utryckningarna ryms 35 år på HBL. En tid då tidningsbranschen förändrades totalt.

Om livet som reporter, om nyhetssegrar, historiska händelser, märkliga människoöden och den dagliga lunken i tidningshuset på Mannerheimvägen 18 handlar Staffan Bruuns nya bok Mitt liv på HBL.

Även om boken är en stor kärleksförklaring till Hufvudstadsbladet förmörkas bilden av den sista tiden med stora nedskärningar på redaktionen. Ägaren Konstsamfundet valde att möta den digitala utmaningen med en nedmontering av Hufvudstadsbladet som rikstidning för hela Svenskfinland.

Det var ett ödesdigert felbeslut, skriver Bruun i en svidande uppgörelse med dem som hade makten att bestämma om tidningen.

Mitt liv på HBL av Staffan Bruun är ett stycke viktig dokumentation om en central finlandssvensk institution och maktsfären kring den.

ÖSTERBOTTENS TIDNING

Staffan Bruunin teos on ensimmäinen perusteellinen kuvaus mediamaailman murroksesta.

HELSINGIN SANOMAT

Staffan Bruuns HBL-memoarer är ett kärleksbrev till nyhetsjournalistiken och ett forna dagars Hufvudstadsbladet. Den rasande uppgörelsen med KSF Medias ledning och strategi är hårresande läsning.

HUFVUDSTADSBLADET

När Staffan Bruun inifrån avslöjar vad som skett inom Hufvudstadsbladet och Konstsamfundet kan man verkligen säga att ”storsmockan hänger i luften”.

ARBETARBLADET

För en som levt i den finlandssvenska tidningsvärlden kan boken närmast betraktas som en våt dröm. 

LINN JUNG