Vesta-Linnéa ska sova. Hon har hört två sagor, sagt godnatt åt storebror Paul-Axel, pussat Wendla, kramat Viktor och mamma har sjungit för henne.

Men sömnen kommer inte.

”Men, mamma jag kan inte…”

”Jag kan inte tvinga dig att sova, men du måste i säng…”

Vesta-Linnéa vill säga att hon genast börjar tänka på brunnen men…

”Gå och lägg dig, gå och lägg dig, gåochläggdig!”

I Tove Appelgren och Salla Savolainens andra bok om Vesta-Linnéa försöker Vesta-Linnéa tappert sova i sin egen säng, men den hemska brunnshäxan kommer tillbaka natt efter natt och gör det omöjligt att sova lugnt. Helst skulle Vesta-Linnéa ligga i mammas sköna säng, men mammor behöver också sova...

"Barns sömnproblem tangeras ofta i bilderbokssammanhang, i regel på ett lite facilt sätt, som om monstren uppstod helt omotiverat ur rummets mörker och föräldrarnas lugna och trygga rationalitet fick dem ur världen. ”Sov nu, Vesta-Linnéa!” placerar problemet i ett större sammanhang, ett sammanhang som är komplext fast det presenteras på ett helt vardagligt plan."

SVENSKA DAGBLADET