Alla talar om boken, ingen läser den? Många vill skriva – få är tillräckligt bra? Var ska framtidens skribenter få sin skolning när mediehus och förlag sparar? Varför vill Anu Silfverberg bli finlandssvensk?
Bokbranschens villkor och utmaningar ventilerades i helgen under ett seminarium i Tusby, arrangerat av Finlands Förlagsförening. Bland talarna fanns journalisten Anu Silfverberg, förläggaren Touko Siltala och författaren Sirpa Kähkönen. Förlaget var på plats och rapporterade på Twitter.
Just nu talar Touko Siltala om typiska problem med marknadsföring av böcker: alla talar om boken, ingen läser den. Skyldig, någon?
— Förlaget (@ForlagetM) April 22, 2016
Siltala är också kritisk till mediernas litteraturkritik…
— Förlaget (@ForlagetM) April 22, 2016
Tycks alltid vara lättare och billigare att göra en snabb intervju än gedigen litteraturkritik, säger han.
— Förlaget (@ForlagetM) April 22, 2016
Nu blir det föreläsning om böcker och upphovsrätter med @Paarma77
— Förlaget (@ForlagetM) April 22, 2016
Det självklara tycks ofta vara det svåra: alla kontrakt måste finnas skriftligt – innan boken går i tryck…
— Förlaget (@ForlagetM) April 22, 2016
Fler oklara självklarheter: Alla rättigheter är alltid upphovsmakarens i början.
— Förlaget (@ForlagetM) April 22, 2016
Förlagskontraktet = hellre ett användbart arbetsredskap än en skämmande nödvändighet.
— Förlaget (@ForlagetM) April 22, 2016
Kontraktet ska uppge vad, vilka, när, var samt "vad gäller om inte"?
— Förlaget (@ForlagetM) April 22, 2016
Lunchen över. Nu ska det handla om hur göra BRA fackböcker. @urpustrellman talar.
— Förlaget (@ForlagetM) April 22, 2016
Vad gör en fackbok bra? 1. Målsättning 2. Målgrupp 3. Perspektiv 4. Förlaget måste vara med från början.
— Förlaget (@ForlagetM) April 22, 2016
Även innehållsförteckningen borde berätta bokens historia – i korthet.
— Förlaget (@ForlagetM) April 22, 2016
Förord ska inte handla om vad författaren hoppas att hen gjort, utan vad som verkligen är resultatet. Förminska det inte!
— Förlaget (@ForlagetM) April 22, 2016
Förord innehåller ofta mycket onödigt. Våga stryka!
— Förlaget (@ForlagetM) April 22, 2016
I Finland utkommer 5400 fackböcker per år. Av dem handlar 800 om historia, berättar @PHiidenmaa
— Förlaget (@ForlagetM) April 22, 2016
Pamfletterna har fått ett nytt uppsving på 2000-talet. Efterfrågas igen!
— Förlaget (@ForlagetM) April 22, 2016
Fackböcker som kunde nå en stor publik förlorar alltför ofta sin potential pga. tråkiga omslag #bokbranschen
— Förlaget (@ForlagetM) April 22, 2016
Seminariet om bokbranschen pågår ännu här i Tusby. Nu ska @Slfvrbrg från @LongPlay_fi tala om hur man skriver fakta med hjälp av fiktion
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Fakta med hjälp av fiktion får inte vara form utan innehåll
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Uppdraget är att sätta innehållet i en kontext som är relevant för läsare.
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Gör läsaren nöjd: 1. Nyhetsvärde 2. Skönlitterärt värde 3. Gemensamt värde, något som berör oss alla 4. Diskussionsvärde
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Att skriva in sig själv eller bara beskriva situationen räcker inte längre. Måste finnas en tanke bakom beskrivningar.
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Citat fungerar när talaren bär ansvar eller fungerar som orakel. Inte lika effektivt för att leverera fakta.
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Bra drama innehåller motsättningar, behöver inta vara konflikter
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
En dålig berättarröst byter grepp ofta, berättar för lite eller för mycket, vet inte vart den är på väg…
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Massor av människor vill skriva – få texter är tillräckligt bra, säger @Slfvrbrg
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Beror på bristande utbildning, stela traditioner hos förlag och redaktioner. Vilka vågar satsa, höja ambitionen, ta tid?
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Att lära sig struktur tar tid. Kräver att förläggare och redaktioner ger konkret feedback, om och om igen. Så skapar vi bättre berättande.
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
En bra text kan inte skapas utan editering, säger @Slfvrbrg
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Ett sätt att hitta rytmen: skriv kronologiskt först, fundera sedan på vilka höjdpunkterna är, lyft dem!
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Att skriva om historia i presens = tja. Imperfekt gör att du kan förflytta dig lättare i tid och rum.
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Ett sätt att få struktur: klistra in din text under några underrubriker. Hjälper dig att se upprepningar, att hitta biffen.
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Jag skriver alltid inledning och avslutning först, säger @Slfvrbrg Hjälper mig att hitta tråden, poängen.
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Röst i publiken: hur avvända narrativ i skolböcker?
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Ett förslag: utgå från en enskild människa och låt texten växa därifrån
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Finns fantastiska, grävande journalister som inte kan berätta. Då kan man samarbeta, skriva om, skriva tillsammans, säger @Slfvrbrg
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Det bästa sättet att lära sig skriva bra sker alltid i samarbete med andra!
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Var ska framtidens skribenter få sin skolning när mediehus och förlag sparar, undrar @Slfvrbrg som själv hyllar sin "skolningstid" på @hsfi
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Nu diskussion om vem som har råd att skriva fackböcker.
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Nu tipsar @Slfvrbrg om Fyrk.fi och säger att hon vill bli finlandssvensk #Scoop
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Objektivet kräver folk som har korten på bordet, som kan underbygga. Skribenten får ha känslor, åsikter.
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Om du skriver i jag-form, testa huruvida texten skulle fungera även i tredje person.
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
När journalister allt oftare skriver om sig själva, tar de samtidigt andra, mindre högljuddas plats = illa.
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Typisk eftersom det är lättare att skriva om sig själv än ta reda på/gräva/fråga, menar @Slfvrbrg
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Jaget i en text som gör anspråk på sanning måste vara ärligt mot läsaren.
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Som exempel tar @Slfvrbrg sin egen process med boken #Äitikortti. "Min förläggare bad mig skriva också om sådant jag inte vågade"
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Nu ska det handla om samarbetet mellan författare och förlagsredaktör. Författaren @sirpanen och Jaana Koistinen från @OtavanKirjat talar.
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Koistinen: Alla samarbeten är unika, kräver ett mänskligt möte och en personlig relation. Mycket sker underförstått.
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Koistinen: Ibland måste man pusha författaren mot det obekväma. Inte alldeles lätt för förläggaren.
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Boktips på temat av @sirpanen: Vasara ja hiljaisuus – Lyhyt johdatus työkalujen historiaan av Jyrki Siukonen
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Koistinen: Ingen författare vill höra att förläggaren har bråttom med ett annat manus.
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016
Koistinen: Författarens vänner är inte rätt personer att ge feedback. Förvirrar mer än hjälper.
— Förlaget (@ForlagetM) April 23, 2016