När Emma Klingenberg dök ner i arkiven kring Tove Jansson trodde hon att allt var upptäckt. Hon hade fel. Nu är nya pärlor samlade i Detta är min målarsång – soundtracket till Janssons liv.
Känner du till Janssons visa om förbjuden homosexuell kärlek? Det gjorde inte heller Emma Klingenberg, innan hon triumferande hittade Stora Mymmelsången då hon grävde i arkiven.
Mymmelsången handlar om spöken – ett kodord för homosexuella – som festar loss, och innehåller utmanande textrader som “titta vi mymlar, hatti fnatti, fitti diritti, pittan och fitten, fittan i focus, fikus och lotus, allting är fritt fritt fritt – ja-a-a nu är det mycket fitt”.
Visan är bara en av många pärlor som samlat damm i arkiven. I Detta är min målarsång presenteras Janssons och livspartnern Tuulikki Pietiläs omfattande kassettsamling, tillsammans med intima bandade diskussioner i vardagen och ute på resor runtom i världen.
Allt rikligt illustrerat med unikt bildmaterial.
Vilket ögonblick då du rotade runt i arkiven var det häftigaste?
Först tänker jag på när jag hittade Mymmelsången förstås, den blev ett bevis på hur färgsprakande, orädd och humoristisk hon var. Men var också häftigt när jag kommit fram till den punkten att jag började hitta i hennes korridorer. Till en början var allt nytt, och eftersom hon var så produktiv var projekten hon arbetade med väldigt många. Det tog länge innan jag kunde navigera fritt i hennes värld, men när jag väl gjorde det kunde jag sätta i ytterligare en växel och det var belönande att nå en sorts klarhet, säger Klingenberg.
Tog tid att fimpa finhandskarna
Hur har din bild av Tove formats under arbetets gång?
Bilden har definitivt ett större djup, och djärva humoristiska inslag.
Du är primärt sångare och skådespelare, hur var resan till att debutera som författare?
Jag har skrivit och arbetar med text i mitt yrke. Men det tog en stund att hitta fram till ett språk som bottnade i mig själv men också respekterade Toves värld – utan finhandskar. Min egen skrivresa är en parallellhistoria till arbetet med konsertföreställningen, som sedan också blev den här boken. Jag har länge vistats i hennes värld och så här i efterhand kan jag konstatera att den guidat mig framåt. Tove uppmuntrade sina vänner till fritt arbete, och den uppmuntran nådde också in i mig.
