Jag ska aldrig mer skriva om mig själv, lovar Mattias Björkas, sångare i Vasas flora och fauna. Just nu är han aktuell med sångboken Atlas (noter, texter och bilder).

Jag sjunger och skriver låtar i gruppen Vasas flora och fauna. Det är min huvudsyssla och jag har lovat mig själv förbli den trogen.

När jag tänker på min självbild inser jag att den till stor del utgörs av just löften, att jag vid varje given tidpunkt i mitt liv har förfogat över en uppsättning löften till mig själv. Jag har då och då brutit mot dem, och sedan ganska obekymrat skaffat nya. Men själva formen – jag ska aldrig, jag ska alltid – har varit konstant. Jag skulle alltid vara straight edge, jag skulle aldrig äta fisk och kött. Jag skulle aldrig mer bli tillsammans med någon, såvida det inte kändes helt olidligt att vara ensam. Jag skulle aldrig spela med något annat band än mitt förra, Cats on fire. Jag skulle alltid vara en sträng person, både mot mig själv och mot andra. Det var så jag tänkte att världen skulle bli bra.

Så där. Jag ska aldrig mer skriva om mig själv.

Jag skulle alltid vara straight edge, jag skulle aldrig äta fisk och kött.

Om man ska kalla texterna i Atlas, noter och texter och bilder en debut, så har jag svårt att tänka mig en mer anspråkslös sådan, för det är korta texter om diverse små fenomen. Ett nuttigt format. Men man får se till helheten, och gör man det så ser man att det inte är någon debut det handlar om, utan ett snarare ett sammanförande av en hel konstnärlig idé i ny form, och då har vi redan kommit ganska långt ifrån anspråkslösheten.