På söndag väljer Finland en ny president. Mikko Majander, docent i politisk historia vid Helsingfors universitet, skriver i Magmaantologin “Demokratins öde” bland annat om presidentvalets utveckling i modern tid. Här kan du läsa ett utdrag ur boken.
Övergången till direkt presidentval karnevaliserade själva kampanjen och gjorde valet av statsöverhuvud uttryckligen till ett symboliskt val, speciellt när presidentens makt samtidigt beskars. Paasikivi-Kekkonen-erans koncentrerade presidentmakt förbyttes i Mauno Koivistos Finland, men efter det grydde Paavo Lipponens tid och den statsministerstyrda republiken.
Varje röst måste vinnas på nytt vid val efter val
Samhällspolitiskt sett är det symptomatiskt, att efter Kekkonenperioden valdes presidenten i 30 års tid ur det socialdemokratiska lägret, trots att vänsterns understöd under samma tid överlag var i sjunkande. Finländarna var nu stadigt förankrade i det nordiska välfärds- och jämlikhetstänkandet, vilket i den polariserade duellen i presidentvalens andra skede utföll till SDP:s fördel.
Att Samlingspartiets Sauli Niinistö valdes till president år 2012 visar inte att finländarnas grundsyn ändrats, utan är snarare ett tecken på hur föga adekvata 1900-talets partistrukturer och de som identifierat sig med dem blivit i och med det nya årtusendet. Varje röst måste vinnas på nytt vid val efter val, varför demokratins representativa organ inte längre kan ta sin ställning och sin myndighet för given.
Skall vi tillåta att ojämlikheten fördjupas så att Finland delas in i vinnare och förlorare?
I de politiska debatterna, vid fördelningen av resurser, i lagstiftningsarbetet fortsätter man att söka svaret på frågan: ”Vems Finland?” Men frågeställningen genomsyrar även arbetsmarknaden och kanske allra mest massmedierna och det offentliga rummet, samt varje medborgares egna bubblor och sociala medier.
Och det handlar inte bara om människans etniska, religiösa eller språkliga bakgrund, om hennes sexuella orientering eller om annan identitetspolitik. Det handlar om samhällssynens etiska grunder: skall vi tillåta att ojämlikheten fördjupas så att Finland delas in i vinnare och förlorare?
