Häromdagen träffade jag mina exkolleger från Husis som tog farväl av drygt tio medarbetare som samma dag fått sparken. Några hade bakom sig över 30 framgångsrika år på tidningen.
Stämningen var i botten, de flesta var ense om att en ytterligare försvagning av redaktionen leder till ett ännu magrare och torftigare Husis.
Att ge ut en rikstidning på svenska i Helsingfors är självklart en stor utmaning. Men det är alltför lätt att som ägaren Konstsamfundet bara luta sig tillbaka och hävda att tidningar överallt är på reträtt, Husis kan inte vara ett undantag.
Det kunde Husis faktiskt vara.
Signaler visar att det på finskt håll finns ett stort intresse för en rikstidning på svenska som komplement till Helsingin Sanomat, och att det på finlandssvenskt håll finns en stor efterfrågan på en rikstidning som berättar det viktigaste som hänt i världen och i landet dagen innan.
Felet är att Husis i sin digitala iver fått för sig att nyheter är någonting förlegat. Man har skurit ner på nyhetsbevakningen till ett minimum för att i stället satsa på lokalt material, tidlösa reportage och kultur. Husis har blivit en veckotidning som utkommer alla dar.
Felet är att Husis i sin digitala iver fått för sig att nyheter är någonting förlegat.
Upplagan rasar för att läsarna inte vill ha den tidningen.
Värre är att när Konstsamfundets tidningskoncern blöder så skär man mest i de lokala tidningarna i Väst- och Östnyland som i framtiden bara ska utkomma två dagar i veckan.
Om Husis varje dag måste övertyga läsarna om sitt existensberättigande så har lokaltidningarna det lättare. Näringslivet i Ekenäs och Borgå behöver en tidning för att berätta vad de har att sälja. Det är nämligen så galet, vad alla digitala virrhjärnor än påstår, att via webben når inte den lokala mat- och möbelhandlaren sina kunder. Han vill annonsera i en tidning.
På bara några år har Konstsamfundet fattat det ena katastrofala felbeslutet efter det andra
Invånarna i Ekenäs och Borgå behöver tidningen för att få veta allt viktigt som händer i politik, näringsliv, kultur och sport – fem dagar i veckan. Kan Åland upprätthålla två tidningar måste man vara väldigt misslyckad som journalist om man inte kan hålla liv i en seriös tidning för Väst- och Östnyland.
Tvådagarsutgivning av gamla Västra Nyland och gamla Borgåbladet bär mot den undergång Konstsamfundet redan utstakat som Husis väg. I ruinerna kanske något nytt föds, Nya Östis i Lovisa visar vägen.
På bara några år har Konstsamfundet fattat det ena katastrofala felbeslutet efter det andra som utarmat och förstört några fina, anrika tidningar.
Den dag man skriver hur det gick till när Nyland förlorade sina svenska tidningar kommer historiens dom att vara hård mot Konstsamfundets vd Kaj-Gustaf Bergh och styrelseordförande Christoffer Taxell.
Kolumnen har tidigare publicerats i Tidningen Åland den 27 augusti.
