Räknar man ihop alla bidrag närmar sig de finlandssvenska stiftelsernas investering i presidentvalet en halv miljon euro. Det är inte klokt, skriver Staffan Bruun i sin kolumn.
Presidentvalet närmar sig och några kandidater har redan offentliggjort sin kampanjbudget, bland dem Sauli Niinistö.
Det framkommer att Stiftelsen för det tvåspråkiga Finland som leds av Henry Wiklund stöder Niinistös kampanj med 55 000 euro. Som om det inte skulle vara nog bidrar Konstsamfundet med 10 000 euro.
Nils Torvalds har inte offentliggjort sin budget, men berättat att den kommer att landa på 420 000 euro. Största mecenat är åter Henry Wiklunds stiftelse för det tvåspråkiga Finland med 255 000 euro. Ytterligare över 50 000 kommer från andra finlandssvenska stiftelser medan Svenska folkpartiet donerar 100 000 euro.
Sammanlagt satsar den wiklundska stiftelsen 330 000 euro på presidentvalet, också Pekka Haavisto får 20 000. Till största del kommer Wiklunds pengar från Svenska kulturfonden.
Räknar man ihop alla bidrag närmar sig de finlandssvenska stiftelsernas investering i presidentvalet en halv miljon euro.
Det är inte klokt.
I detta val är Sauli Niinistö ohotad etta. Enligt opinionsmätningarna får han redan i första omgången över 70 procent av rösterna. Någon risk för att Niinistö inte ska vinna finns inte, med eller utan stiftelsernas pengar.
Bidragen till Nils Torvalds uppgår sammanlagt till närmare 300 000 euro plus hundratusen av SFP. Ändå har Torvalds stora svårigheter att nå upp till ett understöd på en ynka procent, om man får tro opinionsmätningarna.
Svenska kulturfondens pengar räcker till för både kloka och dumma ändamål.
Att massivt bidra till Torvalds och Niinistös kampanjer är därför som att kasta pengar i sjön.
De finlandssvenska allmännyttiga stiftelserna och fonderna har en sammanlagt förmögenhet på närmare sex miljarder euro. En halv miljon hit eller dit spelar kanske ingen roll, resonerar man. Och knappast kan någon regissör eller författare stiga upp och hävda att just han eller hon blivit utan stöd för att pengarna i stället satsats på presidentvalet. Svenska kulturfondens pengar räcker till för både kloka och dumma ändamål.
I allmänhet brukar de som bestämmer i stiftelserna vara mycket noga med att inte betala ut bidrag till ändamål som borde bekostas av stat och kommun.
När Svenska Finlands folkting blev utan sitt statsbidrag på 100 000 euro skyndade sig SFP att beskylla kulturministeriet för språklig diskriminering. Med en fjärdedel av presidentpengarna hade folktinget fått sitt med råge på. Men det var en omöjlighet, för kulturfonden befattar sig inte med det som man anser att staten ska bekosta.
Formellt är det Henry Wiklunds och kulturfondens ensak om de kastar pengar i sjön. Men plasket hörs.
Kolumnen har tidigare ingått i Nya Östis.
