Vanessa var en liten flicka med ett bibliotek. Det var böckerna som stod på hennes egen hylla. Vanessa och hennes mamma lånade också många böcker på stora biblioteket i Östra centrum.
Vi som var Vanessas mamma och mormor läste för henne när hon var liten, senare läste hon för oss. Man skulle sitta stilla och vara uppmärksam. ”Koncentrera dig”, sa Vanessa.
Vanessa var nio år när hon i april 2015 diagnostiserades med leukemi och dog några månader senare. Att läsa var för henne att dela upplevelser med andra. Vi tänker idag att vi vill ta vara på hennes bokvärld och försöka ge någonting av den glädjen vidare. Vi beslöt oss för Vanessapriset. Och vi funderade på ett sammanhang där det kunde höra hemma.
Vanessaprisets väg till Förlaget handlar om arbetsgemenskap och vänskaper i många riktningar genom tiden. Johannes Salminen, litterär chef på Söderströms förlag, hade varit Vanessas fadder och efterlämnat ett arv tänkt för Vanessas framtid. Han möjliggjorde på det sättet priset. Vanessas mormor Tua Forsström arbetade under ett par decennier tillsammans med Johannes vid Söderströms litterära avdelning, och Vanessas mamma Linda kom efter skolan traskande till förlaget och läste läxorna under hans skrivbord. Linda fick också fina arbetsuppdrag, till exempel att ordna böcker på lagret i källaren. Johannes Salminens porträtt har genom åren hängt på väggen hos Tapani Ritamäki, som nu arbetar på Förlaget. Och Vanessa brukade leka Lilla My och strama ihop sitt mörka hår till en knut.
Förbindelserna var många. Det kändes naturligt att presentera vår tanke för Förlaget, där vi bemöttes med omedelbar entusiasm och generositet av Moomin Characters som ville vara med om finansieringen. Vi har svårt att tänka oss ett lämpligare hem för ett pris som vill stöda barns och ungdomars läsning än under Tove Janssons beskydd.
Vanessapriset har kommit till tack vare mycken vänlig – och avgörande – hjälp. Vi hoppas att det ska bli till glädje för barn- och ungdomslitteraturen.
Tua Forsström
Linda Ramadani
