Toalettbestyren på Tove Janssons sommarparadis ön Klovharun var ibland rätt så exotiska. Janssons amerikanska översättare Thomas Teal berättar i vår intervju om hur han introducerades till öns klipptoalett. Vi berättar också varför den sortens skärgårdsdass inte är att rekommendera idag.
Den prisbelönta amerikanska översättaren Thomas Teal har översatt många av Tove Janssons verk från svenska till engelska. Han började översätta hennes prosa under 1970-talet med Sommarboken och Solstaden, och har senare översatt bland annat Den ärliga bedragaren och Rent spel, och nu senast essän Ön. Under ett av sina Finlandsbesök besökte Teal Tove Jansson och Tuulikki Pietilä ute på deras älskade ö Klovharun i Pellinge skärgård. Det blev ett besök han sent skulle glömma, inte minst på grund av de rätt så speciella toalettbestyren.
“Jag kom till Klovharun på eftermiddagen. Några timmar efter skulle Tove visa mig utedasset. Men det visade sig att det inte fanns något utedass,“ berättar Teal. “Det som fanns … det är svårt att beskriva, ibland tycker jag själv det är svårt att tro att det var så”.
Klovharun är en mycket liten, stenig kobbe längst ut i skärgården i östra Finska viken. Högst uppe på västra sidan av den lilla kobben finns bara kalt berg. Teal beskriver hur ön där slutar i en brant klippa som sluttar rakt ner i havet. Uppe på klippan, fäst i berget, står en järnstång med en ögla upptill där ett rep satt fast.
“Meningen var att linda repet kring armen och hålla fast. Sedan skulle man ställa sig precis på kanten och luta sig bakåt. Jag prövade på det följande morgon”, berättar Teal, men utelämnar mer pikanta detaljer.
Enligt Teal kändes höjden som tjugo meter, men han uppskattar att det i själva verket var två, möjligen tre meter ner till havet.
“Men det var så akrobatiskt och farligt, och ytterst offentligt. För när man stod där, två eller meter upp i luften och lutade sig bakåt för att uträtta sitt ärende så var man synlig 7–8 kilometer åt alla håll. Och publik är det sista man vill ha när man gör … sånt. När Tove först visade mig toaletten tänkte jag att det är ett test, eller kanske bara ett skämt. Men nej”, avslutar Teal med ett skrockande som antyder att erfarenheten i efterhand ändå var mer rolig än traumatisk. Senare byggdes ett mer traditionellt uthus med tak och dörr på andra sidan ön, och idag rekommenderas inte att utföra sina behov i havet, som man gjorde på det glada men ansvarslösa 1970-talet.
På den tiden var Östersjön betydligt mer välmående än idag. Havsvattnet var klart och de flesta hade ingen aning om de skadliga processer som övergödning leder till. Idag är Östersjön ett av världens mest förorenade hav, med massiv algblomning under de varma månaderna. Mängden alger ökar med de näringsämnen som tillåts rinna ut i havet.
De största nedsmutsarna är jordbruket och städerna, men i det känsliga läge som Östersjön idag befinner sig i bidrar varje ytterligare belastning till problemet – därför ska man aldrig uträtta sina naturbehov i havet. John Nurminens Stiftelse har räknat ut att mängden näringsämnen som frigörs i form av fosfor då en (1) människa kissar i havet leder till en algtillväxt på hela 600 gram. Du kan själv påverka den näringsbelastning du orsakar genom att låta ditt avloppsvatten renas i enlighet med officiella föreskrifter, antingen på plats eller genom att leda det vidare till ett kommunalt avloppssystem.
Ifall du åker båt ska du alltid tömma båtens septiktank med sugtömningsmaskin i en hamn. I städer avlägsnar moderna reningsverk största delen av de näringsämnen som orsakar övergödning, men på sommarstugan är en komposterande toalett ofta det bästa alternativet. Små reningsverk för enskilda stugor avlägsnar inte alltid näringsämnen tillräckligt noggrant, men materialet från en väl fungerande komposterande toalett kan vara till nytta i trädgården.
Följ alltså kampanjen #VÅRTHAV:s tips nr 8 för ett friskare Östersjön – kissa inte i havet! På vårthav.fi kan du läsa mer om kampanjen vars mål är att öka kännedomen om Östersjöns situation och utmaningar, och samla in en miljon euro till John Nurminens Stiftelses arbete för att rädda Östersjön för kommande generationer. Där hittar du också fler tips på vad du själv kan göra för att bidra till ett renare hav och följa med vad som händer kring kampanjen som pågår hela jubileumsåret 2020 – det är nu 75 år sedan den första muminberättelsen publicerades.
Och blev du nyfiken på Toves och Tuulikkis spännande liv ute på Klovharun är Anteckningar från en ö en fantastisk källa att börja med!
