Läsglädje bottnar i att man redan som liten vänjer sig vid böcker som en naturlig del av av livet och vardagen. I mitt barndomshem fanns massvis med romaner, serietidningar, faktaböcker och bilderböcker för såväl vuxna som barn, och i familjen Jansson har man alltid läst mycket. Jag kan inte föreställa mig att leva i en värld utan böcker, eftersom de alltid varit en fundamental del av mitt liv.
Också Tove läste konstant: som barn kunde hon ta med sig en ficklampa till sängen och ligga under täcket och läsa medan de andra låg och sov – hon hade nämligen inte tålamod att avbryta en fängslande historia. På senare år fylldes hennes egna bokhyllor med böcker om konst, stormar, filosofi och religion – men framför allt älskade hon skönlitteratur. Hon läste främst på svenska, lite grann på tyska och franska och ibland även på finska. Redan från tidig ålder läste hon mycket på engelska – antikvariatens engelskspråkiga böcker var nämligen billigare och hennes mamma var en stor beundrare av den engelska kulturen.
I Toves familj och vänskapskrets bytte och lånade man flitigt böcker med varandra och i Toves ungdom fylldes hemmet ofta av diskussioner om de böcker man läst. Det här var viktigt, eftersom en delad läsupplevelse fördjupade texternas innebörd. På så vis kunde man få alldeles nya synvinklar, och då handlade det inte längre endast om texterna, utan också om människor.
Att diskutera böckerna var viktigt, eftersom en delad läsupplevelse fördjupade texternas innebörd.
Att olika teckningar från Toves barndom har sparats är fascinerande, särskilt som hennes mamma också har skrivit ner det Tove berättade om dem när hon ritade. Det har alltid funnits en historia och ett narrativ bakom bilderna: en uttänkt saga som hon illustrerat. Det här är otroligt viktigt; att ge utrymme för det som ens egen fantasi skapar från ord och historier – eller tvärtom – från bilder.
Fastän hon i början försörjde sig på bilder, som hon alltid måste förse med en bildtext, blev hon till sist bildkonstnär. Hon funderade mycket på hur bilder och texter bäst passade ihop. Hon tänkte genom bilder och beskrev dem ofta med texter. I hennes vuxennoveller märker man att texten formas som ett konstverk – den skapar en diger helhet där också outtalade saker är viktiga, precis som i hennes tavlor. Hon skilde inte åt läsandet, skrivandet eller tecknandet.
Tove tänkte genom bilder och beskrev dem ofta med texter, hon skilde inte åt läsandet, skrivandet eller tecknandet.
Har man ett stort ordförråd är det möjligt att innehållet som produceras idag – vare sig det är texter eller bilder – blir mer nyanserat. Att läsa och skriva mycket bidrar i sin tur till ett större ordförråd. I dagens digitala, väldigt visuella värld har böcker blivit allt viktigare för att vi inte endast skall se världen direkt genom bilder. I ord finns flera nyanser som hjälper oss förstå och uttrycka tankar, känslor och världen omkring oss. Historier öppnar upp en väg till fantasin som skänker oss lugn och ger oss en möjlighet att dyka in i en annorlunda värld. Då man läser böcker kan man föreställa sig hur världen som beskrivs i texten skulle se ut på riktigt, på så vis utvidgas fantasin.
Vare sig du är 7, 25 eller 75 år gammal är det aldrig för sent för att börja läsa och uppleva känslan av läsglädje. Att man inte läser är dock inget att skämmas över – jag har också haft en period på några år där jag inte hann läsa lika mycket. Läsa kan man också göra i mindre mängder, så länge man läser.
_______
Sophia Jansson är formgivare och konstnärlig ledare för Moomin Characters. Tove Jansson var hennes fars syster.
