Rubriken är ett känt finskt ordspråk som blivit flitigt citerat efter att reaktionerna på fjolårets coronapandemi kullkastade så gott som hela världens planer. Vad trodde några av våra författare för ett år sedan om det kommande bokåret, och hur gick det sen?
Michaela ”Kugge” von Kügelgen skulle precis släppa sin andra roman Nationen, och hyste hoppfulla 2020-visioner om att polariseringen i samhället skulle minska, och att vi skulle börja värdera djur, människor och natur mer än tillväxt – jobba mindre och uppleva mer.
Kugge, februari 2021: ”Tyvärr har polariseringen bara ökat. Inte minst på grund av corona. Däremot fick ju naturen en liten andningspaus när vi alla stannade upp förra våren. Jag tror också många fler uppskattar naturen mer än tidigare.” Hon spådde också att ljudböckerna skulle bli allt mer populära under 2020, och där blev det ju tio poäng – ljudboksmarknaden har formligen exploderat, och fortsätter växa. Michaela hade också sett fram emot en nya bok av Maria Turtschaninoff men: ”jag väntar fortfarande”.
Jag är fortfarande bitter att jag inte fick ordna sits på releasefesten för Nationen.
Michaela von Kügelgen
För sin egen romans del planerades ett stort releaseparty på Nylands Nation, och en omfattande marknadsföringskampanj. Verkligheten ville annorlunda. Michaela: ”Ha. Hahaha. Den hejdundrande releasefesten blev en fest på Zoom i stället och jag är fortfarande bitter för att jag inte fick ordna sits. Däremot har jag hittat en skrivglädje som fortfarande håller i sig. I oktober tillbringade jag en underbar vecka på Kansjerf Kulturgård i Bromarv med mitt manus.”
Vår fjolårsdebutant, poeten Lina Bonde, hoppades inför 2020 på ”modig politik vad gäller migrationen och klimatet”, saker som politiken bara indirekt kom att beröra, liksom hennes önskan att translagen skulle gå igenom i riksdagen. Men när det inte går som man trodde, kan man också lära sig något om sig själv.
tecknar snö
€24.90Lina: ”Utan pandemin skulle 2020 sannolikt ha varit ett av de stressigare åren för mig. Förutom att jag debuterade med tecknar snö så hann jag också flytta sex gånger, bo i tre länder och börja två nya jobb. Däremellan umgicks jag med mera vänner och försökte läcka ett ledset hjärta. Tillslut slutade jag läsa nyheter om corona och flyttade in i ett kollektiv igen eftersom pandemin fick mig att inse hur otroligt social jag ändå är.”
Under 2020 hann jag flytta sex gånger, bo i tre länder och börja två nya jobb.
Lina Bonde
Vad gällde nya böcker hoppades Lina på mer fysisk litteratur: ”Jag vill läsa böcker som svettas av kroppslig närvaro”, och det fick hon ju också i form av Hannele Mikaela Taivassalos sinnliga roman I slutet borde jag dö. ”Men även om inget annat händer, kommer 2020 att vara året då jag debuterade […] men sannolikt fortsätter allt som vanligt.” Och det är ju ofta en säker gissning, men inte denna gång.
”Böckerna levde upp till mina förhoppningar, men politiskt har pandemin tagit över allting och det kändes som om translagen föll i glömskan. Min debut tecknar snö föddes online. Den streamades och var med på Instagram. Bokmässorna föll bort och jag var uppgiven över detta. Jag längtar fortfarande efter att träffa läsare och publik. Men trots detta så finns ju ändå min bok nu, vilket är guld – även om den ofta känns som ett onlinebarn som fortfarande väntar på världen.”
Fjolårets tredje spågumma var Ann-Luise Bertell som trots världsläget hade personliga framgångar som författare med den hyllade och flerfaldigt prisbelönta Heiman. ”Annu” hoppades också att ”fler människor skulle inse att populism och antidemokratiska rörelser inte är något svar” och att människan skulle ”hitta alternativa levnadssätt i klimatkrisens spår: landsbygd, ekologisk odling, permakultur.”
Jag hoppas fortfarande på mera fokus på natur och landsbygd och det har coronan ju också hjälpt oss med.
Ann-Luise Bertell
Ann-Luise: ”Det mesta under året kom ju att överskuggas av coronan och allt vad den förde med sig. Jag hade nog verkligen ingen aning om vad som komma skulle och har många gånger tänkt att om vi vetat då … Jag har ju haft ett fantastiskt år med Heiman och mottagandet, och även om det var många bokmässor och tillfällen som ställdes in, så var det också mycket som gjordes digitalt. Det känns som om jag har fått prata om boken tillräckligt.”
”Angående mina förutsägelser och förhoppningar från i fjol så är de de samma. Tyvärr har ju inte de antidemokratiska strömningarna minskat i världen, snarare tvärtom. Jag hoppas fortfarande på mera fokus på natur och landsbygd och det har coronan ju också hjälpt oss med. Jag har lärt mig mycket; om att jag inte behöver flacka runt, om inte resor istället för yttre. Och jag har tom livestreamat på insta.”
________
