Jag var mångfald och enfald i samma person. Det tar ett helt liv att lära sig andas.

bäst mår man tidigt om morgonen
innan verkligheten slagit klorna i ens själ

vid rusningstid är rulltrappan trasig och man börjar kliva uppåt
mot krönet

stannar till mitt i allt står kvar en stund medan världen passerar

I Mårten Westös nya diktsamling möter vi vinddrivna gestalter, udda existenser som sällan förekommit i finlandssvensk lyrik sedan 1960-talet. Den utsatta människan får här en röst som är lika levande och värdig som kärlekens och de älskandes i Rom.

Dikter om livets absurditet, som samtalen inne i en i havet tappad mobiltelefon eller rapporten om landet där människorna inte ser varandra i ögonen, visar att Mårten Westö kan skriva avväpnade humoristiskt och snabbt växla mellan olika tonlägen även om ämnet är allvarligt, som förgänglighet och sorg. Hans poesi är lätt att ta till sig samtidigt som den inte förenklar livets komplexitet.

En gripande diktsamling som verkligen omspänner och omfamnar hela känsloregistret – från det smärtsamma och smutsiga till det vemodiga och vackra.

SVENSKA YLE

Mårten Westös poetiska kortlek innehåller såväl humoristiska socialrapporter som existentiellt privata uttryck och meditativa naturscener. 

HUFVUDSTADSBLADET

Boken hålls fint samman av en sorts tonart, avklarnad och eftertänksamt vemodig, med ett enkelt
bildspråk. Detta är en välskriven och tillgänglig diktsamling som opretentiöst bjuder in läsaren till egen reflektion.

BTJ

Skärpa, värme och humor – Mårten Westös poesi är lätt att tycka om.

ÖSTERBOTTENS TIDNING

Mårten Westös dikter är lättillgängliga utan att språkets enkelhet förminskar tankarna.

DAGENS BOK

En mycket mänsklig återkomst till poesin för Mårten Westö. Perspektiven från de slitna människorna fördjupas
genom mer symboltyngda passager och reflektioner runt de existentiella förutsättningarna i människovarandet. I Mårten Westös utförande är innehållet både nöjsamt och svartsynt.

NY TID