En kvinna försöker glömma en man. Mannen, som försöker glömma henne, heter Selim och är fotograf. Hans arbete handlar om att se, men han förstår varken sig själv eller andra. Större än kärleken och passionen som förenat dem – och de är gigantiska – är det svarta hålet, smärtan som strålar ut från deras gemensamma förflutna. Minnen som de inte kan glömma, skärvor som de inte kan sammanfoga. Om det gör fruktansvärt ont att minnas, är det värt att göra det ändå?

I det förflutna, under hennes uppväxt vid stadens sumpiga utkanter, fanns Alisa. De var nästan samma person. Men om man har haft en bästa vän och syster och sedan blivit övergiven, kan det minnet någonsin utplånas? Vad händer när det förflutna återvänder och växer sig starkare än nuet?

Berättelsens vackra språk följer drömmens logik, och känslorna kryper nära inpå huden. En roman om kärlekens förtvivlan.

En berättelse som är sinnlig och sensuell, smärtsam och skärande.
SVENSKA YLE

Med skickligt gehör för språkets förskjutningar skriver hon fram hur att sörja någon som kommit en nära är att sörja en bit av sig själv.
HUFVUDSTADSBLADET

Hon skriver på liv och död, så som en ska skriva.
BERNUR

Hon vågar skriva sig in i rum dit alla inte har eller vill ha tillträde.
ÅBO UNDERRÄTTELSER

Taivassalo är skicklig på att frammana en behärskat desperat Edward Hopper-stämning hos dessa ensamma individer i urbana tomrum, och hon får det sexuella begäret att lysa upp som starka sensationer och förlorade möjligheter.
VASABLADET

Hannele Mikaela Taivassalon romaani on rankka mutta virkistävä porrastreeni.
HELSINGIN SANOMAT