En man och en kvinna har träffats i en stödgrupp för frånskilda. De blir vänner och fortsätter träffas regelbundet, alltid på samma kafé. Den ena av dem gick tillbaka till sin man efter en äktenskapskris och har en son som närmar sig tonåren, den andra dejtar och sörjer den familj han aldrig fick när hans fru lämnade honom.

Känslorna böljar fram och tillbaka mellan dem: längtan, attraktion, samhörighet, hopp om kärlek. De är vänner. Är de bara vänner? Varje vecka berättar de om sina liv, sina drömmar och sina besvikelser för varandra. Hon är underhållaren, han är lyssnaren, men inte heller han kan motstå att berätta om det jobbiga, att dela med sig av det som är kladdigt och trasigt.

Samtalen för dem närmare och närmare varandra, men kommer någonsin det ögonblick när de väljer varandra? De misstolkar varandra, talar förbi varandra, vågar aldrig säga det viktigaste.

Hur tacklar man en rädsla för att bli besviken och övergiven? Med små medel och känsla för det dramatiska (hur man äter en bakelse till exempel) skildrar Sofia Torvalds hur svartsjuka, missunnsamhet och misstänksamhet gör djupa skär i själ och hjärta när det oförhappandes dyker upp en rival på spelplanen.
SVENSKA YLE

Att läsa de första kapitlen i romanen är som att sitta vid bordet bredvid dem i kaféet, råka lyssna på deras samtal och för en liten stund förlora sig i det och kanske i misstag ignorera en fråga som ens eget sällskap har ställt.
HUFVUDSTADSBLADET

Skickligt fångar hon upp fluktuationerna mellan närhet och distans, betydelsen av det osagda och allt det brokiga som utspelar sig i gränslandet mellan kärlek och vänskap.
ÅBO UNDERRÄTTELSER

En kärlekshistoria som inte förskönar. Inte vältrar sig i scener av tårfyllda möten och uppfyllda löften.
VÄSTRA NYLAND

En lågmäld, vardaglig, lyhörd, ömsint, finstämd, tänkvärd, välskriven och älskansvärd psykologisk roman alternativt kammarspel.
DAGENS BOK

Kort och gott en liten pärla. 
SYDIN