Med anledning av att Bo Carpelan skulle ha fyllt 100 år i år, utkommer en jubileumsutgåva av Axel. Romanen handlar om den misslyckade kompositören Axel Carpelan som var Jean Sibelius vän, ateljékritiker och inspiratör. Sibelius tillägnade Axel sin andra symfoni – ”den sällsynt begåfvade, djupt kännande, stort tänkande, sig sjelf förglömmande” – och när han dog skrev Sibelius: ”För vem skall jag nu komponera?”

Romanen kretsar kring musiken och skapandet – och kring vikten av uppmuntran och vänskapligt stöd. Axel drömde om att bli violinist, men hans liv blev ensamt och sjukligt, och han öste osjälviskt ur sin begåvning när han stöttade sin bästa vän Sibelius.

Det har gått 40 år sedan Bo Carpelans roman Axel utgavs för första gången år 1986. Boken blev Carpelans tyngst vägande prosaverk. I dagboksform skriver han fram inte bara vänskapen mellan Axel och ”Janne”, utan också en hel kulturepok, en bred skildring av Finlands väg mot självständigheten.

När Axel 1986 kom ut var jag förhäxad av den. Jag läste den om och om igen och vad jag framför allt fascinerades av var just det enahanda, monotona, och av Axels kamp för att ge det betydelse.
Michel Ekman i Nya Argus

Utkommer i oktober 2026.