I drömmen förvandlas Aida till en gnu på savannen och en fisk bland döende korallrev. Hur skriver man om klimatkrisen utan att lägga ansvaret på barnen?
Författare Hannah Lutz och illustratör Jenny Lucander berättar om skapandeprocessen bakom Aida och värmeböljan.
Aida och värmeböljan har du skrivit tillsammans med språkvetaren Carina Frondén, miljöpedagogen Ida Berg och illustratören Jenny Lucander. Hur hittade ni varandra och hur har samarbetet varit?
Hannah: Under en väldigt varm sommar, då det talades mycket om klimatförändringar, gick Carina på jakt efter barnböcker om detta ämne hon kunde läsa med sin 5-åriga dotter, som ställde många frågor. Men boken hon letade efter fanns inte, och där föddes idén. Carina kontaktade mig och Ida för att höra om vi ville kasta oss ut i ett kollektivt skriväventyr. Ida och Carina har tidigare jobbat tillsammans med lättlästa faktakort om klimatförändring, och Carina och jag träffades redan på dagis! Det är väldigt roligt att mötas kring en bok för barn så många år senare. Ida har en stor kunskap om de olika arter vi delar vår planet med, Carina har en stark känsla för språk och berättande, och båda har en förmåga att förmedla komplex information på ett lekfullt sätt. Själv har jag kunnat bidra med min skönlitterära blick, och Jenny Lucanders underbara bilder blåser liv i Aidas berättelse. Tillsammans har vi format något levande som ingen av oss kunde ha skapat ensam.
Aida och värmeböljan
€25.80Finns det någonting i processen med illustrationerna till Aida och värmeböljan som skiljer sig från andra böcker du arbetat med? Någonting som varit särskilt roligt eller utmanande?
Jenny: Den här texten var lite klurig på det sättet att den innehåller en dröm- eller fantasisekvens som satt min förmåga som illustratör på prov. Det är frågan om flickan Aida som lever sig in i djurens känslor och upplevelser så starkt så hon förvandlas till både gnu på savannen, valross bland smältande isflak, rosenfink som orienterar sig över hav och vatten och dessutom fisk bland döende korallrev. Alla de här miljöerna skulle jag måla men dessutom Aida som alla de här djuren. Och utmaningen var då att få henne att se ut som sig själv i alla de här olika skepnaderna men också smälta in i flocken bland de andra djuren. Det var minst sagt utmanande men också roligt!
Boken handlar om klimatförändringens konsekvenser på olika världsdelar och för olika djur. Vad har varit viktigt att tänka på när man förmedlar ett sådant allvarligt ämne för barn?
Hannah: Vi har varit måna om att inte lägga ansvaret för planetens framtid på barnens axlar eller att skriva en instruktionsmanual för hur vi löser de klimatkriser vi står inför. Vi har varit mera intresserade av att skapa ett rum för fantasi, empati och nyfikenhet när det gäller andra arter, och inspirera barn till att förstå sig själva som en del av olika kretslopp. Som karaktär är Aida porös, och känner ständigt närvaron av de arter hon delar hus, stad och skog med. Det tror jag många barn kan känna igen, och i boken finns en inbjudan till att resa ännu djupare in i denna förbundenhet.
Även om det kan vara skrämmande att som Aida förvandlas till en vombat som ska springa undan en skogsbrand så finns det mycket styrka och potential i att fantisera sig in i en annans situation och förstå hur det är att leva på olika platser på jorden. Vi har läst versioner av manuset för våra egna barn under hela processen, och upplevt att detta öppnar för att de kan ställa frågor och dela sin oro eller sina idéer. Många barn i förskoleåldern och uppåt har hört om klimatförändringar, och med boken hoppas vi kunna erbjuda ett rum där barn och vuxna kan bearbeta dessa ämnen tillsammans. Vi vill inte skrämma våra läsare, men det är okej att vara orolig, och när man pratar om sin oro kan den kanske transformeras till något annat: nyfikenhet, berättelser, mod …
Även om drömmen är något annat än det vi kallar verkligheten så kan drömlogiken lustigt nog visa oss det som är svårt att förstå när man är vaken: att allt hänger ihop.
Boken skildrar många olika platser i världen, allt från ett lägenhetshus i Helsingfors till havsbotten i Karibiska havet, hur har du gjort för att illustrera de här vitt skilda platserna? Har du behövt göra någon research?
Jenny: Jag gör alltid research men den här gången hade jag (tyvärr) inte möjlighet att besöka alla platser. Men man kommer långt med att bildsöka på nätet. I Helsingfors hade jag en ganska klar tanke om var Aida bodde och rörde sig, det underlättade när jag illustrerade.
Hur har ni tänkt gällande balansen, eller kanske samspelet, mellan fakta, fantasi och fiktion?
Hannah: Det var viktigt för oss att basera våra skildringar av djuren och platserna på fakta. Men hur kan man visa att allt hänger ihop, även om konsekvenserna av klimatförändring ser så olika ut på olika platser, och avstånden är så stora? Här ger drömmen oss ett fantastiskt rum. Aida kan resa fritt, buren av en drömlogik där hon kan förflytta sig över stora avstånd och låna olika djurs kroppar. Och även om drömmen är något annat än det vi kallar verkligheten så kan drömlogiken lustigt nog visa oss det som är svårt att förstå när man är vaken: att allt hänger ihop. Alla platser, alla arter.
När det gäller balansen mellan olika element vill jag också nämna Jenny Lucanders arbete och det visuella samspelet mellan det vackra, det skrämmande, det realistiska och det fantasieggande som är helt avgörande för berättelsen.
Du har illustrerat en uttorkad havsbotten, en brinnande skog, smältande glaciärer och mycket mer. Har du tänkt något särskilt kring val av färg eller andra tekniker för att gestalta de olika miljöerna?
Jenny: Jag kände att jag inte ville göra en allt för dyster och mörk bok trots att temat är något att ta på allvar. Så jag jobbade ganska intuitivt med färger jag tyckte var vackra, läckra och passade till de olika platserna. Jag blev egentligen inte ens tvungen att använda fantasifärger. En eldsvåda t.e.x. är ju trots det makabra mycket vacker med allt det orangea och röda. Förutom gällande bilden med översvämning i Nederländerna. En översvämning ser i verkligheten ganska dyster ut, det är mest brunt och grått och lervälling. Så i mitt uppslag köttade jag på med klara färger på husen och försökte få helheten lite mer estetisk än den var på mina referensbilder.
