Tove Jansson fick närmare 2000 brev årligen, och hon besvarade mer eller mindre alla. Konstvetaren och Tove Jansson-kännaren Tuula Karjalainens Tove Jansson och världens barn utkommer nu på svenska med brev från barn världen över, samtidigt som korrespondensen också sätts i en bredare kontext.

Tuula Karjalainen, författare till biografin Tove Jansson: arbeta och älska, har samlat ett urval av Tove Janssons brev till unga läsare. I breven ger Tove livsråd om kärlek, meningen med livet, ensamhet, hur man ska gå till väga för att bli författare och mer därtill. En särskild grupp skribenter utgjorde unga författarfrön, som fick konkreta tips av sin idol.

“Tove var en viktig förebild för många unga författaraspiranter och en ledstjärna för deras ambitioner. Många av dem bad henne om personliga, psykiska och delvis även praktiska yrkesmässiga råd för sitt skrivande. Tove gav de unga råd, men svaren avspeglar också motivationen och utgångspunkterna för hennes egna skrivande och avslöjar också annat som anknyter till hennes vardagliga arbete.

Under vissa perioder upprätthöll hon en slags uppmuntrans- och rådgivnings- byrå för unga med författardrömmar med sig själv som enda och oavlönad anställd”, karakteriserar Tuula Karjalainen Janssons engagemang i Tove Jansson och världens barn.

“Vad var det jag sa åt de där barnen som skrev och frågade hur man startar för att bli författare – det var nånting om att skriv om det du känner till, det du vet … Och barnen skrev igen och frågade; Och vad gör vi nu då, och jag sa att skriv om vad du är rädd för och det gjorde de, genast, och ville ha kritik så fort som möjligt”, beskrev Tove Jansson själv i En gång i en park 1997 (ur Resa med Tove. En minnesbok om Tove Jansson, 2002.)

… och jag sa att skriv om vad du är rädd för och det gjorde de, genast, och ville ha kritik så fort som möjligt.

– Tove Jansson

Den 22.9.1982 skrev en 12-årig flicka i Göteborg:

“Jag har börjat på en bok som ska heta Midvinter men jag vet inte vem jag ska vända mig till. Kanske du vet hur man kontaktar ett förlag. Du anser kanske att jag är för ung men det är ju nu jag vill skriva – framtiden vet jag inget om, min mamma säger att skolan måste gå före allt annat […].”

“Tappa inte lusten och bry dig inte om någonting annat”, var Toves oftast upprepade råd till författaraspiranterna … Tove var mycket ärlig i sina svar; hon utlovade varken automatisk framgång eller en enkel författarkarriär. Hon uppmuntrade var och en att skriva själv och läsa litteratur, att på alla sätt handla så att de kunde finna sin inre författare. Man måste arbeta hårt om man ville förverkliga sina drömmar.

Tove Jansson – barnens förtrogna vän

Tove Jansson tog sig tid att svara på alla brev hon fick på ett genomtänkt sätt; hon läste ofta på om ämnena i veckor och konsulterade till och med experter för att kunna svara på breven på ett korrekt sätt. En fråga som inställer sig, med tanke på att Jansson också utmärkte sig som serietecknare, bildkonstnär, manusförfattare till teater, radio och tv och skrev vistexter: Hur hann Tove Jansson med allting? Tuula Karjalainen:

“Tove var verkligen flitig och hon älskade framför allt arbetet i livet, det vill säga det arbete hon själv hade valt. Ändå var hon en social människa som levde sitt liv fullt ut. Med andra ord bestod hennes liv inte enbart av arbete. Jag tror inte att någon skulle kunna klara det. Å andra sidan sa Tove till dem som kritiserade den tid som breven tog att hon inte skulle ha kunnat skriva någonting alls om hon inte hade svarat barnen.”

Det var säkert terapeutiskt även för henne själv

Då uppstår frågan: vad annat skulle hon ha kunnat göra under den här tiden?

“Javisst! Men hon fick verkligen ut mycket av barnens och ungdomarnas brev – bland annat inspiration, ämnen och tankar – de är ju underbara och skildrar ärligt, rakt och omfattande människors liv, tankar, glädjeämnen, sorger och allt som världen rymmer.

Tove svarade ärligt och helt öppet på breven, och kom därigenom att bearbeta även sina egna, ibland smärtsamma, problem och minnen. Det var säkert terapeutiskt även för henne själv.”

I vad bottnar ditt intresse för Tove Jansson som konstnär?

“Självklart har jag alltid varit intresserad av Tove som författare till muminböckerna, som jag själv har läst för mina barn och nu för mina barnbarn. Som bildkonstnär är Tove naturligtvis bekant för mig som konsthistoriker, men särskilt eftersom jag skrev min avhandling främst om 1950-talets abstrakta finska konst och blev intresserad av den konstvärld som den överskuggade och som existerade parallellt med den, särskilt den finska konsten under krigstiden och strax därefter. När jag gjorde mina efterforskningar insåg jag vilken intressant roll Tove spelade i det här sammanhanget och i hela konstvärlden.

Jag planerade då en utställning och en bok om vår konst under krigstiden, men insåg att det egentligen inte fanns plats för någon annan vid sidan av Tove – redan Tove själv skulle ha krävt flera böcker och en enormt omfattande utställning. Det fanns förstås inga möjligheter till det. Men Toves utställning på Ateneum 2014 var ändå ganska omfattande”, konstaterar Tuula Karjalainen.

Här hittar du alla böcker av eller om Tove Jansson i vår webbutik.