En mörk höstkväll hölls ett avgörande möte i Karis. Läs utdraget ur Staffan Bruuns bok "Mitt liv på HBL" om hur Konstsamfundet tackade nej till ett lokalt initiativ att placera ett par miljoner euro i Västra Nyland.

Det omfattande sparprogrammet inom KSF Media 2016 innebar att lokaltidningarna visserligen skulle bli lokala igen, men utkomma bara två dagar i veckan. Anrika Västra Nyland och Borgåbladet (som bytt namn till Östnyland) skulle nu krympas och stympas till oigenkännlighet, från femdagars utgivning till två ynka dagar i veckan. KSF Medias styrelse ville ursprungligen förvandla lokaltidningarna till gratisblad som utkommer bara en gång i veckan. Beslut om det hade redan fattats, men då modellen presenterades för ledningsgruppen var motståndet så kompakt att Kaj-Gustaf Bergh för en gångs skull gick till reträtt. Västra Nyland och Östnyland fick fortsätta som betaltidningar och utkomma två gånger i veckan. Men också denna försämring gav upphov till massiva protester. I Västnyland tog inflytelserika kretsar initiativ till att rädda sin tidning. På kort tid samlade de lokala sparbanksstiftelserna ihop närmare en miljon euro för att rädda sin tidning. Från näringslivshåll lät man förstå att det går att hosta upp en motsvarande summa så att den nya tidningen skulle ha fått ett extra anslag på två miljoner euro under två år. I detta skede kontaktades Stefan Lundberg och jag, västnylänningarna ville att den kända radioduon Stefan & Staffan skulle leda ”Nya Västis”. Vi träffades och berättade vad vi trodde oss kunna ge tidningen och underströk att lokaltidningar bör vara lokala. Lundberg som har sommarviste i Ekenäs skärgård inledde en gång på sjuttiotalet sin karriär på Västra Nyland. Också jag har en lokaltidningsbakgrund från Tidningen Åland och Fagersta-Posten i Sverige. En mörk höstkväll hölls det avgörande mötet i Karis. Ett halvt dussin representanter för lokala bankstiftelser, Kaj-Gustaf Bergh och Jens Berg från Konstsamfundet, Stefan Lundberg och jag träffades för att förhandla om hur Västra Nyland kunde gå att rädda som seriös lokaltidning.

I Västnyland tog inflytelserika kretsar initiativ till att rädda sin tidning

Två miljoner euro fanns att tillgå, alternativen för hur pengarna kunde användas var två. Antingen skulle en nysatsning ske i samarbete med Konstsamfundet eller helst skulle lokala intressen köpa tidningen för en euro och ta över den. Det visade sig att Konstsamfundet inte var intresserat av någondera lösningen. Kaj-Gustaf Bergh sade sig välkomna idén, men avfärdade räddningsplanen som meningslös eftersom han insett ”att innehållet i en tidning inte spelar någon roll för läsarna”. Jens Berg underströk att ingenting är omöjligt, men att frigöra Västra Nyland från Konstsamfundet skulle bli ytterst komplicerat. Han varnade för att närmare hundra separata avtal i frågor om tryckning, distribution, annonsförsäljning, prenumerationer, skriv- och layoutprogram band samman Västra Nyland med KSF Media. Att omförhandla avtalen skulle ta minst ett år. Innan dess var en separation otänkbar, sade Berg och målade upp stora hinder som om det handlat om att slå ihop två jättelika koncerner, något som den som följer näringslivet vet att nog sker regelbundet. Invändningen att tidningar köps och säljs och byter ägare hela tiden runt om i världen utan att ingångna avtal skulle stå i vägen avfärdades snabbt av Berg som höll fast vid att en affär rent tekniskt är så gott som omöjlig att genomföra. Det stod snabbt klart att Konstsamfundet inte var intresserat av ett samarbete eller av en försäljning av Västra Nyland. Efter två timmar gick västnylänningarna sin väg i vredesmod och förklarade att de nog kan hitta på andra ändamål för sina pengar.

Två miljoner euro fanns att tillgå

Konstsamfundet tackade därmed nej till ett lokalt initiativ att placera ett par miljoner euro i Västra Nyland för att bibehålla en seriös lokaltidning. Konstsamfundet tycks anse att om man själv misslyckas att ge ut tidningar på svenska i Nyland så ska ingen annan heller få lyckas, eller ens försöka.