Rafael Donners essäsamling öppnar med en text där pappan Jörn Donner ligger på operationsbordet. Det är en hjärtoperation med stora risker. Patienten överlever, texten spinner vidare kring temat styrka förvandlad till svaghet – en utveckling vi alla kommer att få uppleva.

Den unge Donner hör röster, det är känslor som tränger sig på. De talar precis när de vill och är omöjliga att kontrollera. De är svåra att sätta ord på men man kan ta omvägen och beskriva upphovet till kakofonin: skammen över att ha strypt en tupp då hungern efter kött blev för stor. Galenskapen man känner ensam i en fyllecell i Esbo polishus. Stoltheten då Finland vann guld i hockey 1995. Självsäkerheten man återvinner genom att byta namn.

Utkommer på finska hos Teos.

Den som inte berörs av Donners bok är en sten. 

SVENSKA DAGBLADET

Donners debut innehåller klarsynt och skicklig gestaltning, vettiga existentiella frågor och drabbande insikter.
HUFVUDSTADSBLADET

Donner stryper en tupp men begår inte fadersmord.
VASABLADET

Essäernas styrka ligger i att de inte bara erbjuder läsaren ett fönster utan också en spegel att titta i.
AAMULEHTI