Eva Odrischinsky växte upp i ett medelklasshem i Helsingfors. Att familjen var judisk var lika självklart som att hennes pappa talade finska och mamman svenska, och att gojim – icke-judar – inte var att lita på. ”När du minst väntar det sticker de kniven i ryggen på dig”, sa hennes pappa när han tyckte Eva blivit för god vän med ”Andersson-Schmandersson”. Men vänkretsen bestod lika fullt av icke-judar från hennes finlandssvenska skola. Pappans tal om en knivskarp skillnad mellan judarna och de andra – som varken kunde eller ville förstå – fick Eva att tona ner sitt judiska jag. På liknande sätt teg hon hemma om sina eskapader i kretsar som till och med var direkt judefientliga.

I de här memoarerna bryts tystnaden. Eva Odrischinsky låter högst privata upplevelser komma till tals och dokumenterar en livskänsla hos en liten minoritet, den judiska, som i hennes fall är en minoritet inom en annan minoritet, den finlandssvenska. Den judiska gemenskapen i Helsingfors är inbördes brokig och skygg utåt. Den tid minnena vittnar om är en annan än idag, men som all judisk historia – oberoende av var den utspelar sig – belyser den hur besvärligt det är att hålla fast vid sin egenart och samtidigt vilja vara som alla andra. Hur finna sig tillrätta i den obekväma positionen mellan utanförskap och integration?