De oväntade valen, de kontrastrika, är de intressanta. I livet och i litteraturen. Det skriver Elin Willows som debuterar med den självlysande romanen Inlandet.
Pommes frites är otoligt gott att doppa i mjukglass. De flesta som har provat det håller med mig. Det är inget självklart val från ett snabbmatställe kanske, men om du inte provar så vet du inte heller. Det är kontrasterna som fungerar så bra med varandra. Det varma, salta mot det kalla, söta.
Jag har alltid gillat oväntade saker med varandra, och saker av olika konsistens eller temperatur som får mötas. Jag har också alltid gillat människor som överraskar mig, som har de där kontrasterna inom sig. Som inte är så som man först tror att de är, som har en hobby som det inte alls går att gissa sig till, eller något annat dunkelt som inte ens fördomar låter en förstå från början.
Sverige är storebror, och om det är i någon riktning man flyttar så är det väster ut.
På första sidan av Inlandet får min protagonist frågan om varför hon har flyttat till det lilla samhälle i Norrlands inland som nu blivit hennes hemort. Jag har också fått den frågan, mer än en gång, och ofta i samband med just en flytt. Jag bor sedan åtta år i Finland, och även om många rikssvenskar tyckte att det var ett underligt val att korsa Östersjön så tycker ännu fler finlandssvenskar det. Det har att göra med det lillebrorskomplex som finns i landet. Sverige är storebror, och om det är i någon riktning man flyttar så är det väster ut. Samma mekanismer finns bakom de frågor som jaget i min roman får. Man flyttar inte från Stockholm till Norrlands inland, till en plats som inte ens är en stad.
Också ett beslut som tas hastigt kan få livsavgörande konsekvenser.
Och konsekvenserna av sådana flyttar är förstås inte alltid enkla. Varför gör man ett sådant val när man faktiskt har ett val, när det inte finns ett tvång bakom? Kanske för att inte göra det förväntade. Förväntade av andra eller kanske till och med dig själv. Vad gör din karaktär när du flyttar hen till en ny plats, där hen egentligen inte kanske hör hemma? Och vad gör du i samma situation?
Om jag går till mig själv så kändes valet i den avgörande stunden inte lika stort som det sen blev. Också ett beslut som tas hastigt kan få livsavgörande konsekvenser.
De oväntade valen, de kontrastrika, är de intressanta. I livet och i litteraturen.
