Mellan Rysslands aggression, klimathot och inflation drabbades Köpenhamn i veckan av årets värsta kris när den ikoniska snabbköpskedjan Irma snart försvinner ur gatubilden.
Dansk politik fortsätter att göra sitt bästa för att likna sin förebild dramaserien Borgen. Efter ett hastigt utlyst förtida val i november, har den nya blocköverskridande trepartsregeringen tappat nästan hälften av sitt understöd, mycket tack vare deras allra första utspel – att slopa en helgdag ur kalendern. I Danmark har man som enda land i världen firat något man kallar Store Bededagen den fjärde fredagen efter påsk, en påhittad ekumenisk helgdag som räknar sina rötter från 1700-talet.
Förr i världen var det tradition att borgerskapet och överklassen i Köpenhamn gick i kyrkan och sedan tillbringade dagen med att spatsera finklädda omkring längs vallgravarna och visa upp sig för varandra. Numera är gudstjänsterna inte lika populära och Bededagen mer en ursäkt att supa till dagen innan för att hygge sig i tømmermand och tänka över sina synder, helgen till ära.
Protesterna mot regeringens förslag skapade för första gången också en opposition hen over mitten, som också kyrkan, facken och historiker – liksom 70 % av befolkningen – kunde understöda. Att de pengar som en extra arbetsdag i året skulle generera ömsom sades gå till ökade försvarsutgifter, bättre psykiatri och hårdare klimatåtgärder, gjorde inte regeringens position lättare. Kravet om en folkomröstning om Bededagens öde har skallat ljudliga, och nu kräver åtta oppositionspartier att beslutet bordläggs till nästa regeringsperiod.
Men säg den kris som inte kan överträffas av en ännu värre kris.
I veckan drabbades danskarna av nyheten att livsmedelskedjan Coop ämnar rationalisera sina olika varumärken. En av de som är planerade att försvinna ur gatubilden är Irma, Köpenhamns egna lite snofsigare och dyrare alternativ, med den kännspaka blå kaffeflickan som logo. Tänk när Delikatessen försvann från Stockmann, om du är helsingforsare.
Den här veckan har min danska Twitter-feed bestått av genuint upprörda byboere, som känner sin exklusiva identitet som bättre folk hotad. Politiker från bägge flyglar kan knappt tro sina öron, och kulturpersonligheter och journalister – hela tyckokratin – har nu rasat i dagarna fem. Skandal!!
I vårt kvarter på fashionabla Frederiksberg ligger lågprisaffären Netto och Irma bara ett stenkast från varandra. Netto som tillhör den jylländska kedjan Salling är i klass med de finska Siwa-butikerna som vi minns från 1990-talet, med mjuka grönsaker, fem före ruttna grönsaker och massproducerad svinfärs i högar. Man vet aldrig vad en vara kostar från dag till annan, eller om den ens finns tillgänglig. Vår lokala Netto stängde i fjol vintras för en vecka på grund av skadedyr – läs råttor – inne på lagret. Men eftersom den ligger ca femtio meter närmare än rena Irma är det fortfarande på Netto jag shoppar nio gånger av tio. Man tar vad man får liksom. Och det ska säga i samma andetag, att inte ens den lyxigaste Irma kommer i närheten utbudet på vanliga finska S- eller K-Market. För på riktigt bättre ost, bröd, kött eller grönsaker gäller det i Köpenhamn att gå till stenfotsaffärerna.
För att få klarhet i skandalens djup vände jag mig till min infödda kompis J, uppvuxen i på Vesterbro i centrala Köpenhamn, som lade ut orden väldigt klart:
Hør nu her! Irma är platsen för ekologi, för dansk matinnovation, men framför allt platsen för fransk och italiensk matkultur. Här kan du få tag i kastanjer, sniglar, sälar, vaktlar, stenar, ostar, korvar mm. som inte finns i andra supermarkets. Irmas kaffe är vad köpenhamnare har vuxit upp med i generationer, deras vinavdelning är absolut bäst (endast överträffad av ryktet om det svenska spritmonopolet). Grönsaksavdelningen är i en klass för sig, det är nästan omöjligt att hitta en avokado som är övermogen eller oätlig.
Alla stora internationella aktörer kan hantera discount-strategin, men Irma säljer inga kläder och har inga rabatthyllor med skräp.
-Irma R.I.P
Jag skrev till en annan lokal kompis, från Jylland, och undrade om det inte handlar om köpenhamnarnas identitetskris, och det höll han absolut med om men lade det mer … tja, klassmedvetet: ”Man undgår at mænges med pøblen i Irma.”
Irma-skandalen har också gett den gamla rivaliteten mellan hovedstaden och Jylland nytt bränsle. Som J sade: ”Sist men inte minst är Irma skillnaden mellan Jylland och Köpenhamn. Utan Irma är det bara grå, dansk matkultur – ett dystopiskt Støjbergskt helvete.”
Det är ett faktum att skillnaden i genetik mellan köpenhamnare och de där jyderne (dvs. folk från Jylland – inte att förväxlas med jøder, dvs judar) är större än skillnaden mellan jyder och tyskar, eller köpenhamnare och svenskar. Schismen mellan ”det egentliga Danmark”, det jylländska fastlandet och ”öarna” är djup och underhållande att betrakta. Som man säger på Jylland, härifrån kan man promenera till Rom. Det finns två belysande skämt om jyderne i Köpenhamn. Ett som berättas av dem själv, och ett som berättas om dem. Ni anar vilket är vilket:
– Hur hittar man snabbast en jyde i Köpenhamn?
– Man går in på vilken firma som helst och frågar efter chefen.
– Hur får man veta om någon är jyde i Köpenhamn?
– Han berättar det nog för dig.
Gliringarna fortgår men allvaret i krisen består. I förorten Gentofte skall ortsborna idag söndag slå en människomur kring sin Irma och på andra håll ordnas fackeltåg den lokala butiken och blå pigen till ära.
På vissa håll signaleras det att folk nu är beredda att ge upp kampen om Bededagen – bara de får behålla sin Irma.
___________
Janne Strang är kolumnist och kurator för FRLGT, bosatt i Köpenhamn sedan ett par år. Mer av Janne och våra andra författare och skribenter hittar du här nedan och på FRLGT.
