Spökponnyn är en vacker bilderbok om att anpassa sig till förändring och om det kraftfulla hoppet som finns i barns fantasifulla lekar.

I Spökponnyn skildrar Marika Maijala två systrar i mitten av stora förändringar. Livet i det nya hemmet och på gården är på en gång roligt och spännande.

Också omvärlden har blivit oförutsägbar. Efter flera svarta och leriga vintrar anländer kylan överraskande, förvandlar sjön till en isbana och sprider diamanter över drivorna.

Har dessutom en ponny flyttat in på vinden? Då mamman tvingas jobba övertid en kväll och barnen är ensamma hörs mystiska ljud: klippeti klopp.

Prisbelönta Marika Maijala berättar om inspirationen till sin fantasieggande och allegorifyllda bilderbok:

“Barnen och ungdomarna ger hopp”

Förra vintern återupptäckte jag en gammal idé jag haft om ett barn och en liten ponny. Ursprungligen tänkte jag skapa en ren fantasi- och spökhistoria, och jag hade till och med några bilder färdiga. Men under vintern och våren när jag planerade boken hände saker som fick verkligheten att sippra in i berättelsen. Vi lever i mycket osäkra tider. Regeringens nedskärningar oroar många, särskilt dem som har det sämre ställt, och barnen. Kampen mot klimatförändringen har glömts bort, och den ekonomiska tillväxten verkar helga alla medel. Krig förs på flera håll.

För mig personligen har barnen och ungdomarna omkring mig gett hopp, särskilt en käpphästgemenskap vars lekar jag har fått följa i grannskapet. Samtidigt känner jag oro och skuld över världen vår generation lämnar efter sig. Jag tycker att barnen är modiga när de så envist fortsätter leka.

Berättelsen skildras med rösten hos ett blygt, lite tillbakadraget barn. Ändå finns det kraft i den rösten. Det kändes viktigt att i en bilderbok visa ett barn som skriver. Mer än något annat hoppas jag att nya berättare, unga människor med alla slags bakgrunder, tar plats och berättar om sin egen verklighet med sin egen röst, vare sig mediet är en bilderbok eller något annat.

Kraften i barnens sinne

Berätta om stilen i bilderna – vilken stämning ville du förmedla?

För mig blir det allt viktigare att skapa mina bilder helt för hand, med penna, pensel och krita. När AI och bildredigering blir allt vanligare tycker jag att illustrationer blir allt mer opersonliga och kalla. Att måla och teckna har varit viktigt för mig sedan barndomen, och det är tröstande att märka att jag kan lära mig något nytt varje dag, år efter år. Just nu är jag intresserad av färger, och hur jag med bara målarfärg kan skapa ljus eller stämning i en bild. Till bokens bilder ville jag ha mjukhet, ett stilla ljus och hopp.

Vad symboliserar spökponnyn för dig?

Den kraft som finns i ett barns sinne, förmågan att se och föreställa sig otroliga, oförklarliga saker. Den symboliserar också barnets frihet att få vara barn, något vi alla borde värna om och se till att alla barn omkring oss får möjlighet till.