Det har gått 84 år sedan Karin Boye dog, bara 40 år gammal. Nu får hon spela huvudrollen i ett sagolikt äventyr, som andas poesi. Ska hon klara av att rädda prinsessan – och undvika “skogen där sömnen bor”?

Kristina Sigunsdotter har gjort det igen: skrivit en barnbok som återlanserar en kulturikon för en ung publik. 

Barnboksnyheten Trädet under jorden är en saga om Karin Boye, i samma stil som den av många älskade Landet som icke är – som handlade om Edith Södergran.

Jenny Lucanders gouacheillustrationer förhöjer sagoäventyret, som bygger på Boyes liv och dikter. I Trädet under jorden hittar Karin en portal till underjorden. Hon tar sig ner och en sierska spår att hon ska rädda prinsessan utan namn. Äventyret kan börja.

Gryningen vet det som skymningen tror
lev, du modiga, väx, bli stor
men akta dig för skogen
där sömnen bor.

Rebellen Boye strider med drakar

Kristina Sigunsdotter, hur går man till väga för att ge en kulturikon nytt liv?

Först läste jag allt jag kunde hitta, av och om Karin Boye. Dikter, brev, biografier, nyhetsartiklar. Jag letade upp fotografier och Karins illustrationer och läste sagoböckerna Karin själv älskade som barn. I månader höll jag på med detta, lät mig uppslukas av henne tills sagan kom sipprande ur mig. Det var underbart! 

Varför är Karin Boye värd att återlansera, 125 år efter att hon föddes?

Det finns vissa författare som aldrig går ur tiden, som har något tidlöst över sig och en av dem är Karin Boye. Hon var en av de första poeterna jag började läsa, redan som barn och hon verkar ha som en osynlig dragningskraft på mig och många andra. Hon är verkligen en poet för de unga. I min saga låter jag henne vara riddaren i böckerna hon själv älskade som barn, rebellen som slåss mot draken för att rädda sin prinsessa. Verkligheten vävs samman med dikten, precis som i Karins egna texter.

Detaljerna du inte ska missa

Jenny Lucander, hur resonerade du då du valde bildspråket för boken?

Jag praktiskt taget bara satte igång, konstigt nog. I och för sig hade jag blivit väldigt förtjust i att måla med gouache så jag var säker på att jag ville fortsätta med det. Och så hade jag en känsla för hurdana färger jag var ute efter, speciellt i fantasidelarna av boken. Det var härligt att forska i detaljer från Karin Boyes och Margot Hanels liv och fundera på hur jag skulle använda mina fynd i bilderna. Kristina Sigunsdotter sitter på oändligt kunskap om Karin Boye så hon fungerade som en extremt nyttig infobank för mig vilket jag är mycket tacksam för.

Vilka detaljer kan man spana efter i bilderna, som är avslöjande för hur Boye var som person?

Resan som Karin gör i Trädet under jorden påminner om den som Karin Boye gjorde under sitt liv. Hon kämpade för att få vara den hon är, älska den hon vill och stå upp mot fascismen. Det känns också som om hon kunde se in i framtiden. Det är helt otroligt att hon till exempel skrev den dystopiska scifi-romanen Kallocain redan på 1940-talet!

På många sätt kan man se detta i bilderna. Hur hon skapar sin ikoniska frisyr, blir en riddare och bestämmer sig för att rädda “sin lilla fågel” och fly från den onda Ulven.