För Andreas af Enehielm var det en dröm att få göra Sniffs röst i den nya Mumin-animationen – han identifierar sig starkt med Sniff och har till och med en hund som liknar hans hjälte på pricken. I hans favorit-Muminbok spelar Sniff givetvis en stor roll.

Andreas af Enehielm är Mumin-ljudskådesplare i andra generationen. Han minns hur hans mamma Chris af Enehielm för 30 år sedan kollade på den japanska animationen på VHS-kasetter för att tajma sina repliker, hon gjorde nämligen flera av rösterna i den tidigare animationsserien, bland annat Filifjonkan och Teaterråttan Emma.

“Jag var så stolt över det, jag skröt om det i skolan för alla mina vänner. Att ’Visste du att min mamma är med i Mumin?’ Det var verkligt stort. Så att jag nu många år senare får jag göra Sniff… Jag hoppas att det blir bra.”

En motsträvig äventyrare

Sniff är af Enehielms favoritkaraktär bland invånarna i Mumindalen. Han blev tillfrågad att provspela för ljudrollen som Mumintrollet, men föreslog själv att få provspela för Sniff.

“Jag sa att jag skulle hellre göra rösten som Sniff. Jag känner mer igen mig i Sniff”, säger han.

af Enehielm kan identifiera sig med Sniffs litet motsträviga inställning till att ge sig ut på äventyr, men också hans förmåga att bli barnsligt ivrig och entusiastisk när han väl kommer sig iväg.

“Jag tycker om att ligga länge på morgonen och sova, ’Måste jag ta mig till jobbet, kan jag inte bara ligga hemma och dricka Cokis?’ Men sen när jag går ut så blir det nog alltid roligt, det blir ett äventyr och dagarna blir alltid bra. Men det finns den där sidan av mig som bara tycker om att ligga hemma.”

af Enehielm kallar Sniff för “Mumindalens söta hundvalp” som ingen kan motstå, med sin humor och sitt stora hjärta, men också sin stora nos.

Samtidigt har Sniff vissa mindre smickrande, men ack så mänskliga drag – glupskheten och det snåla.

“Men han gör det på ett sånt sätt att man inte kan motstå honom och låta bli att älska honom, fast han skulle äta upp all honung i hela Mumindalen”, säger af Enehielm.

Favoritberättelsen ur krigets skugga

af Enehielm uppskattar Mumin-berättelserna djupt. Han ser dem som en viktig motvikt till mycket annan barnkultur som görs idag – väl medveten om att Mumin-böckerna är litteratur som lämpar sig lika bra för vuxna.

“Mumin lyckas göra det spännande och intensivt och ha alla de egenskaper som barn tycker om utan att behöva göra det våldsamt eller action–mässigt. Mumindalen för mig representerar en viss stillsamhet i sin otroliga fart. Roliga vitsar utan att behöva gå till förolämpningar. Mumindalen upprätthåller värden som människor kanske håller på att glömma bort idag. Det påminner oss om vad det betyder att vara en god människa, vad det betyder att ta hand om varandra. Och vad det betyder att acceptera att vi är olika och ändå leva tillsammans.”

Enehielms egen favorit bland Muminböckerna är Kometen kommer, som han tycker blir extra intressant att läsa om man tänker på att den skrevs under andra världskriget.

“Det är intressant att fundera på hur man med ett barns ögon kan se på en värld i krig och inte kan förklara med rätta ord vad som händer. Men upplevelsen kanske kan liknas vid en komet som kommer.”