Uppföljaren till älskade Snälla Stella sluta skälla har äntligen utkommit. Författaren Ted Forsström erkänner att han är kattmänniska medan illustratören Åsa Lucander stalkade grannkatten för att inspireras.
Möt Stiven. Stiven är en dramaqueen, som håller familjen gisslan med sin ständiga hunger. Han är växelvis majestätisk och patetisk och framför allt: omättlig. Ted Forsströms finurliga formuleringar och Åsa Lucanders fantastiskt detaljrika och levande bilder ger upphov till skratt för stora och små.
HBL skriver att Stivens fat är utan mat garanterar läsglädje för hela familjen.
“Ted Forsström och Åsa Lucander fortsätter övertyga som snillrik och humoristisk bilderboksduo”, menar recensenten Maria Lassén-Seger.
“Jag följer alla kostråd som finns för kastrerade hankatter”
Förlaget tog ett snack med bokens upphovsmakare.
Ted Forsström, Snälla Stella sluta skälla blev Finlandianominerad, översatt till många språk och är älskad av många. Var det självklart att skriva en uppföljare?
Ted Forsström: Ja! Det var självklart att skriva en uppföljare! Jag skriver vad som helst för att få chans att jobba med Åsa igen. Och på nåt sätt kändes det nog givet att skriver man en hundbok så MÅSTE man skriva en kattbok också (för att inte placeras i hundfacket).
Nu handlar boken om en katt, Stiven. Är du själv katt- eller hundmänniska?
TF: Jag är djurmänniska till 100%, men är åtminstone 75% kattmänniska om jag tvingas välja. Kanske det var därför jag upplevde starkt att det måste komma en kattbok också?
Du äger en katt. Får den tillräckligt med mat?
TF: Helt tydligt inte! Jag följer alla kostråd som finns för kastrerade hankatter men det är aldrig tillräckligt. Du skulle bara veta vilka miner jag möts av på morgonen vid det tomma fatet.
“Har stalkat grannens katt”
Åsa Lucander, dina illustrationer är fartfyllda och detaljrika. Tar du inspiration från ditt eget hem, eller var uppstår fröet till bilderna?
Åsa Lucander: Mitt hem är tyvärr inte lika färgglatt som boken. Nu bor jag ju i England, och Stivens hem ligger någonstans uppe i Österbotten, så där fick jag förlita mig på min fantasi.
Vem bestämmer vad som ska ritas, du eller Ted?
ÅL: Den visuella delen bestämmer jag över, men med det sagt, har vi haft ett härligt samarbete där jag varmt välkomnar feedback. Ibland hade Ted en speciell idé om hur katten beter sig, och då diskuterar vi det och ser om det passar in. Och Stiven finns ju på riktigt i Teds hem, så han är ju expert på Stivens beteende. Medan jag har haft internet som referens, plus att jag har stalkat grannens katt för att fånga inspiration …
Du jobbar mycket med animerade bilder. Hur gör du för att ställa om till bokillustrering?
ÅL: Ja, visst måste man tänka om lite då man illustrerar bilderna för en barnbok. Man illustrerar ju ett ögonblick i historien, och då blir ju symbiosen mellan text och bild oerhört viktig. Jag älskar början av jobbet då jag planerar och skissar ut layouten för boken. Det påminner också lite om storyboarding som jag gör för mina animeringar. Samtidigt älskar jag att fundera ut vad jag kan illustrera som inte finns med i texten, en liten sidohistoria. En härlig resa har det varit, och jag hoppas det blir flera!
