Tatjana Brandt i närbild omringad av grön växtlighet.

Tatjana Brandt: Jag har ganska lätt för att skratta åt mig själv

Hade Jean-Jacques Rousseau blivit en megainfluencer eller grälat med fejkade AI-profiler om han levt i dag? Det funderar Tatjana Brandt på, författaren till den nya medryckande biografin Drömmaren Rousseau.

I Drömmaren Rousseau tar Brandt sig an den motsägelsefulla, ofta dråpliga men stundvis briljanta, Rousseau. Mannen som gav bort alla sina barn – sannolikt till en förtida död – men också skrev Émile eller om uppfostran, ett verk som än i dag präglar pedagogiken. För att nämna ett exempel.

Det går inte att värja sig mot den passionerat skrivna biografin, som fångar läsaren på sida 1. Brandt skriver som bara hon kan, precis som i Läsa tankar och Fängslad.

Rousseau föddes för 313 år sedan. Varför är han fortfarande aktuell?

Rousseau ser den moderna eran födas. Många av de stora starka paradigm som ännu idag definierar våra samhällen tog skruv under Rousseaus livstid – jag tänker på upplysningen, urbaniseringen och kapitalismen till exempel. Rousseau kastar sig in i de nya möjligheterna men lyckas aldrig inrätta sig, han lockas och förfäras, tar för sig av kakan och spottar ut den. På många sätt beter han sig som en liberal intellektuell och en ressentimentfylld populist i en och samma person.

Rousseaus ägnar en stor del av sin kraft och passion åt att tänka på varför det moderna samhället är så svårt att leva i. Varför rinner lyckan och glädjen honom ur händerna? Varför förvandlas livets djupaste erfarenheter till tävlingsmoment, falsk självframställning och ynkligt skryt? Rousseaus lösningar är sällan hemskt löftesrika (ofta ofrivilligt komiska) men i sin vånda och i sitt raseri lyckas han få syn på hur vår anpassning till samhället ofta förslavar oss och den frihet vi tror att vi erövrar väldigt mycket liknar fångenskap. Genom att följa Rousseau och hans kamp med sin tid och sina omständigheter hoppas jag få syn på mig själv och vår samtid bättre. Jag tror inte vi har löst Rousseaus problem …

Kanske hade han först skapat en fantastisk persona på sociala medier, blivit en
megainfluencer, för att därefter i blint raseri slå denna självframställning i bitar?

Om Rousseau hade växt upp i dag, vad hade han tänkt om samhället vi lever i?

Jag hoppas att vårt samhälle hade gett honom utrymme, låtit honom tänka, drömma och storma. Risken finns att Rousseau med sin dyslektiska läggning och sin oförmåga att ta till sig kunskap i undervisningssituationer hade haft rätt svårt att hitta sin röst och sitt självständiga tänkande. Kanske hade han gått under och aldrig skrivit en rad? Eller suttit på sin kammare och kverulerat upphettat och meningslöst i olika diskussionsforum som befolkas av lika delar olyckliga själar som fejkade AI-profiler och sponsorerade troll?

Om Rousseau blivit filosof och författare idag hade han säkert varit både klarsynt och orimlig.

Kanske hade han först skapat en fantastisk persona på sociala medier, blivit en megainfluencer, för att därefter i blint raseri slå denna självframställning i bitar? Säkert hade han sett med fasa på de globala orättvisor som dominerar vår värld, på krigen som öser bomber över skyddslösa civila och på människornas oförmåga att ge naturen annat än instrumentella värden.

Men det kan ju också hända att han hade ägnat hela sin gärning åt att gräla med den där underliga historiska 1700-talstänkaren från Genève …?

Inledande känslan: rädsla

Du skriver om Rousseaus kusliga förmåga till klartänkthet, åsikter som var före sin tid och fortfarande är aktuella i dag. Vilken av Rousseaus teser har tålt tidens tand allra bäst?

Hans brinnande försvar för jämlikhet och alla människors lika värde oberoende av klass eller ursprung.

Rousseau är också fantastiskt skarp när det gäller att se hur yttre skeenden påverkar vårt inre. Han försöker kasta ut allt onödigt för att få syn på vad som egentligen bär upp lycka, frihet och glädje i en människas liv. Gång på gång lyckas han visa att folk i desperation försöker värma sig vid fenomen som egentligen är tomma, korrupta och skadliga.

Hur har din syn på Rousseau formats under arbetets gång?

Min relation till Rousseau har böljat lite av och an under arbetets gång men kanske var jag mer rädd för honom i början, mer orolig för de problematiska sidor hos honom som har resonans i mig själv … under arbetets gång har min ömhet och medkänsla vuxit. Det betyder inte att jag älskar allt han ställer till med eller alla hans tankar, idéer och griller, men jag ser honom bättre.

Låtsasspråk med påhittade vänner

Om du hade fått möta honom, vad hade du då frågat?

Oj, det finns en hel del frågor som man bara kan ställa i en text! Textens intimitet är fatal och fantastisk, frigörande och bortom all konvenans. Jag hade aldrig kunnat fråga Rousseau om hans romantiska eskapader och sexuella fantasier, om olika djupa trauman eller skamliga handlingar. Det mesta hade faktiskt varit helt otänkbart om jag ställts inför hela hans hypersensibla närvaro. Jag är inte heller en hemskt framfusig person. Men visst hade det varit spännande att få honom att tala lite om den där andra och aldrig färdigställda delen av uppfostringromanen Émile som vänder upp och ner på mönstergossens liv.

Du skriver också om din förmåga att borsta tänderna extremt länge på dagis och att i vuxen ålder tala låtsasspråk med påhittade vänner. Var landar du själv på axeln konformism–egensinnighet?

Heh, det är svårt att få syn på sin egen vanlighet eller underlighet. Jag känner den kulturella slitningen i mig: Hur ska man måna om och älska den levda kulturen, allt det som traderas och gestaltas rituellt eller bärs fram av vanor och praktiker men ändå samtidigt obrottsligt lojalt försvara individens rätt att forma sitt eget liv helt efter eget huvud? Den globala kapitalismen har verkligen farit fram över lokala kulturer (seder, bruk, mat, språk, sätt att köpslå, mode, moral …) samtidigt framstår tidigare kulturers täta socialitet och bindande sociala begränsningar som rena spöktåget.

Jag har ganska lätt för att skratta åt mig själv. Humor är ett sätt att byta perspektiv och se alltihop ur en annan synvinkel. Jag tittar på världen och mig själv ur ständigt skiftande synvinklar, de flesta fiktiva eller historiska … Min förhoppning är att jag ska kunna växa och skaka av mig konvenans och förväntningar, bli friare och gladare … mindre dömande, mer kärleksfull …

1 x Scelerisque ullamcorper pretium condimentum montes justo risus lagd i varukorgen.
Fortsätt handla Till kassan