Mot slutet av sin långa karriär som journalist började Dan Kronqvist fatta intresse för samlare av olika slag. Att skriva antikhandlaren Wenzel Hagelstams memoarer blev den naturliga följden.
JAG VET INTE exakt när det hände, men en dag förstod jag att jag var både jägare och samlare. Om jag vill rensa huvudet eller koppla av en stund stannar jag oftast till vid en loppmarknad, dyker in i de bakersta dammiga hörnen, gör några fynd och vandrar lycklig ut igen en timme senare.
Mot slutet av min aktiva tid som journalist började det här färga av sig på det jag skrev. Jag har intervjuat otaliga samlare med sprängfyllda förråd, men jag har också träffat många hantverkare som reparerar och underhåller gamla föremål.
Under en period av mitt liv tog jag några kurser i bokbindningens grunder. Det ledde till att jag blev bekant med en äldre amatörbokbindare som ville göra sig av med både verktyg och material. Jag köpte rubbet, och man kan väl säga att jag fortfarande har material för mitt nästa liv om det skulle bli så. Numera är jag en väldigt pragmatisk bokbindare. Om jag hittar en intressant bok i dåligt skick brukar jag helt enkelt reparera den så den blir lättare att läsa.
Om man alltid känt en dragning till loppisar vågar man sig sig förr eller senare in i riktiga antikbutiker. Ibland är skillnaden inte så stor. Kvaliteten är förstås på en högre nivå, men för den som gärna reparerar själv är det sekundärt. I grunden trivs jag bäst på botten av näringskedjan.
Ingen tycker längre jag är konstig, allt förklaras med ordet ”pensionär”.
Besöken i antikvärlden har ändå varit lärorika. Med åren blir man bättre på att tidsbestämma både konst och möbler. Man lär sig också känna igen spåren efter andra hemmafixare som förbättrat och reparerat.
Tack och lov bor jag inte i en herrgård. Jag vet ganska exakt vad jag har plats för och släpar inte hem allt jag tycker om. Jag fokuserar på spännande analoga ljudprodukter: 78-varvare, vinylskivor, grammofoner och lite modernare skivspelare hör till stapelvarorna i min bostad.
Ingen tycker längre att jag är konstig, allt förklaras med ”pensionär”.
Egentligen var det Dennis Potter som fick in mig på den gamla musiken. Teveserierna Pennies From Heaven (1978) och The Singing Detective (1986) drabbade mig hårt och jag började inse att det fanns otroligt mycket bra musik som var skriven före Beatles och Stones. Brittiska dansorkestrar från 1930-talet med namn som ingen längre kommer ihåg blev mina nya favoriter. Nu har jag en ansenlig samling som enligt delar av min diplomatiska familj börjar bli ”tillräckligt stor”.
Att få skriva antikhandlarens Wenzel Hagelstams memoarer var en stor ynnest. Jag kände honom egentligen bara som teveprofil, men han blev snabbt en god vän. Jag fick botanisera i hans åtta decennier av antikintresse under den period när vi regelbundet träffades i hans nuvarande butik på Kaptensgatan i Helsingfors. Där träffade jag också många av hans vänner från antik- och tevevärlden.
Egentligen är Wenzel pensionär sedan länge, så butiken fyller till stor del en social funktion. I korsningen av Kaptens- och Petersgatan har han många gamla bekanta som gärna kommer in och pratar bort en stund. De gjorde boken ännu bättre.
__________
Dan Kronqvist är pensionerad journalist och bokdebuterar med legendariska antikhandlaren Wenzel Hagelstams memoarer som utkom på Förlaget våren 2023. (Foto: Tony Kronqvist)
