Författaren Johanna Holmström får Karin Boyes litterära pris. Priset ges till en författare som gett ut ett verk ”i Karin Boyes anda”.
Till hennes senaste böcker hör novellsamlingen Handbok i klardrömmar (2022), Borde hålla käft. En bok om Märta Tikkanen (2020) och romanen Själarnas ö (2017).
”För en förmåga att med inlevelse och empati skildra människors oro på en alltmer förödd planet, där våldet och mörkret ständigt finns närvarande. Dock utan att släcka hoppet om att slutet är början på en ny verklighet.” skriver juryn i motiveringen.
– Vi i Karin Boyesällskapet gläds åt att priset i år uppmärksammar Johanna Holmström. Ett intensivt och mångfacetterat finlandssvenskt författarskap, med tydliga paralleller till Karin Boye, säger Yvonne Philipsson, ordförande i sällskapet i en kommentar.
Johanna, hur känns det att få Karin Boyes litterära pris?
– Det är en verkligt glad överraskning! Jag lär vara den första finlandssvenska pristagaren, så därför blir det lite extra speciellt. I Finland för vår regering just nu en ytterst litteraturfientlig politik med en planerad höjning av momssatsen på böcker (vår är redan bland de högsta i Europa) och samtidigt slopas bibliotekens inköpsstöd för kvalitetslitteratur med små upplagor, vilket så klart slår hårdast mot den finlandssvenska litteraturen. Statliga arbetsstipendier för författare ska minskas och streamingen av ljudböcker gör också sitt för att den tryckta boken börjar bli en lyxprodukt. Därför blir alla slags priser för författare och konstnärer allt viktigare, även om det inte borde vara så. Det borde vara den där guldkanten i tillvaron – en tillvaro där en yrkesgrupp skulle kunna leva på sitt arbete.
Hur har Karin Boye inspirerat dig i ditt skrivande?
– Jag har två starka minnen av Karin Boyes litteratur. Det första är av hennes dikt “Ja, visst gör det ont” som vi läste i skolan när jag var femton. Min lärare sade att den handlar om att vara tonåring, och vi läste bara den första strofen av dikten. När jag som vuxen läste den på nytt, nu i sin helhet, gick det upp för mig att den handlar om så mycket mer än så, och jag lärde mig i ett slag allt jag behövde veta om kontextualisering.
Jag har tydligt blivit inspirerad av Boye i min novell “Barnträdgården” där barnen separeras från sina föräldrar för att uppfostras i anstalter
När jag studerade litteratur på universitetet ingick “Kallocain” i studielitteraturen och jag kommer ihåg hur ytterst fascinerad jag var av den. Jag hade läst Orwells 1984 redan tidigare och jag slogs av likheterna, men också av hur modig Boye var och hur modern hon verkade. Jag har tydligt blivit inspirerad av Boye i min novell “Barnträdgården” där barnen separeras från sina föräldrar för att uppfostras i anstalter, men jag ser det inte som något som totalitära stater även i verkligheten skulle vara främmande för. Tvärtom är jag förvånad över att det inte förekommer mer.
Vilka beröringspunkter tycker du att du och Karin Boye har?
– Vi debuterade båda som unga, när vi var 22 år, och hon var väldigt produktiv och mångsidig. Det finns en säker språkhantering hos Boye, en estetik och en precision som kommer från hennes lyriska ådra. Jag är inte lyriker, men jag arbetar väldigt mycket och medvetet med mitt språk. Jag ser också Boye som djärv, och det hoppas jag att också jag kunde beskrivas som. Det dystopiska stråket delar vi, alldeles klart, men det är inte det centrala i vare sig hennes eller min litterära gärning som helhet. Det handlar snarare om att ärligt se sin egen samtid och att ur det kunna utläsa, spå i, framtiden. Det är kusligt när verkligheten sedan börjar följa fiktionen.
Karin Boyes litterära pris är på 25 000 kronor.
Tidigare pristagare
2012 – Nina Hemmingsson
2013 – Athena Farrokhzad
2014 – Tony Samuelsson
2015 – Tom Malmquist
2016 – Ulrika Wallenström
2017 – Johan Svedjedal
2018 – Elisabeth Hjorth och Rasha Alqasim
2019 – Alva Dahl
2020 – Alejandro Leiva Wenger
2021 – Annika Norlin
2022 – Ulrika Knutson
