Förlagets redaktör Hanna Ylöstalo reflekterar över hur en bok når över nyhetströskeln, och vad Finlands nya president borde läsa i sin ledare i höstkatalogen 2024.
Ibland kan man tro att det existerar en enda aktualitet. Som när det är presidentval och det förväntansfulla folket samlas. Eller när det trillar in en krisnyhet. På sociala medier skapas olika drev där mem eller kryptiska kommentarer delas av en, många, flera och snart är hela flödet fullt. Men tänk om valvakan var det enda programmet som sändes på alla kanaler och om det var det enda programmet som hade tillräckligt med pengar för att gå runt? Vilket fattigt och färglöst land det hade varit.
Förlagets utgivning bidrar till flödet av aktualiteter som samlas på hög. Agenten möter mig i korridoren och berättar att rättigheterna till del 1 och 2 i äventyrsserien om Rafsa av Lena Frölander-Ulf sålts till Italien och Tyskland! Och nu, alltså i augusti, utges del 3: Rafsa Stentramp. De tre böckerna ligger snart på hög, på många språk, som om de alltid funnits, som om det inte existerat ett avstånd mellan dem. Ursprungligen var böckerna ett frö hos skaparen, ännu tidigare var de hennes barndom, hennes omgivning – de facto hela hennes bildning. Därtill är böckerna färgade av engagemanget från alla de personer som läst, funderat, arbetat och pratat med författaren, å andra sidan likaledes påverkade av dem som struntat. Böcker är på sätt och vis ansamlingar av många personers omdöme och blickar, i så många lager av tid – det är det man menar när man pratar om kvalitet.
Det är sällan det förväntade som dyker upp i arbetet med och kring litteraturen. I den efterlängtade comeback-romanen Rekviem för en bror skriver Emma Juslin: ”I stället för att börja gräva i jorden, började Vanja gräva i det förflutna. Det hon drog upp var inte potatis, det var lik.” Och tänk att vassa Nora Hämäläinen är aktuell med en essä om det tidlösa och mest akuta: ensamheterna. Också Linda Bondestams gulliga, robotiska matleverantör är ensam i en värld full av människor.
Ibland kan man ändå tro att det bara existerar en enda bok. Det är boken som toppar försäljningslistan just den här veckan eller boken som vann ett pris. Men vid sidan av de här ”enda” böckerna finns en hel uppsjö av titlar som i lika hög grad tar pulsen på vår tid. Förlagets utgivning består nästan uteslutande av det som avses med marginell litteratur eller litteratur i liten upplaga — när man pratar om Förlaget som en institution i Svenskfinland är det viktigt att minnas att Förlaget samtidigt är ett alternativ, en utmanare i såväl Sverige som Finland. Tryckstöd, statsstöd, rimlig moms på böcker och förstås rättvisa ersättningsmodeller är av största vikt för förlagens och i förlängningen litteraturens existens.
Nu när Alexander Stubb blir president vill jag tipsa honom om vår utgivning. Börja med att läsa Agneta Enckells obeskrivligheten så att vi kan prata om barndomen och hur det är att cykla baklänges. Varför inte begrunda bildningslandet Finland under läsningen av den krassa socialrealistiska Det Jakobstad ingen vill ha av Rosanna Fellman? Stubb skulle helt säkert läsa översättningen av The Guardian-journalisten Luke Hardings Invasion med stor behållning. Återgivningen av Rysslands aggressiva intrång i Ukraina, folkmordet, försöken att utplåna en nationell identitet, är självskriven läsning för alla presidenter i alla världens hörn.
Några dagar efter att folket röstat Stubb till president laddar han upp en selfievideo och berättar att det är dags att ta paus från Tiktok. Under kampanjen har han varit en lättsam “Alex” vilket inspirerat till otaliga mem – men det är seriositet som präglar det senaste inlägget. Stubb ska anta en ny roll, han behöver ett annat narrativ. Snart får vi se vem som äntrar scenen.
Trevliga lässtunder och lycka till Alexander Stubb!
Hanna Ylöstalo, 27 februari 2024
