Hon försökte börja med någonting annat, men Skuggas lämnade inte Ann-Luise Bertell. Så hon var tvungen att skriva ut historien, som många berättat åt henne.
Vad händer när Rut Bloms man Verner tvingas ut till fronten och krigsfången Anton börjar hjälpa till på gården? I Skuggas tar Ann-Luise Bertell upp passion och stora livsfrågor i fortsättningskrigets mörker, som har ett annat skimmer i det Österbotten som skildras.
Du är bokaktuell efter tre släktberättelser i Vänd om min längtan, Heiman och Glöm bort din saknad. Var det svårt eller skönt att börja med någonting helt nytt?
Det är alltid lika svårt och spännande att börja med något nytt, första sidan är så blank, så blank. Svårt att veta om jag kommer att lyckas skriva något igen, något som jag själv vill ge ut och som läsarna förhoppningsvis tycker om. Men nu skriver jag inte baserat på släktberättelser, detta är en annan historia som fanns här i mitt landskap, som berättats för mig då jag talat om mina romaner.
Skuggas handlar om förbjuden kärlek under fortsättningskriget. Vad drev dig till att skriva om den här tematiken?
“Denna berättelse kom till mig, det var många som berättade den för mig. Det kändes som om den ville berättas, och den lämnade mig inte, trots att jag försökte börja med något annat. Den ville ut. Jag tänkte att den ger en lite annan infallsvinkel på mycket, på fortsättningskriget, på kvinnorna och deras situation, på de sovjetiska fångar som fanns i landet. På fiende och vän.
Jag funderade också mycket på hur det är att leva vid sidan av krig, som vi gör nu. Vad det gör med våra nervsystem. Vi lever säkert mycket närmare Ukraina och alla andra krig som pågår än förr, då man bara läste tidningen och lyssnade på radio. Våra tidigare generationer levde sju år vid sidan av kriget, hur påverkade det dem? Jag ville inte skriva om själva kriget utan om människorna som fanns vid sidan om. Kanske också fundera lite på frågan om resiliens, hur ska vi tänka, klara oss, leva vidare.”
Boken bidrar till att nyansera och humanisera bilden av fienden i ett krig. Hur tänker du kring det här?
“Jag tänker att det är något som jag med mina berättelser gärna bidrar till i den polariserade värld som vi lever i. Att påminna oss om att vi människor på jorden ändå har mera som förenar oss än som skiljer oss åt. Jag är övertygad om det, och det är också en orsak till att jag ville skriva boken.”
Det händer att finländska författare har starka känslor gällande böcker som utspelar sig under kriget. Var det här någonting du funderade på?
“Min berättelse är fiktion, den ska inte läsas som krigshistoria. Det är en kvinnas berättelse. Jag vill berätta, sen kan jag inte fundera för mycket på hur det tas emot, då blir det svårt att få något skrivet överhuvudtaget.”
