Framför mig brer berg och dalar ut sig, glittrande vintrar och nyckfulla vårar; hav, städer, fåglars skrin och människors sorgsna sånger; moln, processioner, skoldagar; lukten av asfalt, Stalinar med tunga mustascher och haltande grodor; vanliga mammor och tegelkross och kaffereklam och bastukvällar; cirkusar, tvillingar och försvunna cigarrettändare; saknad, längtan och Miss Lunovor som försvunnit ut i världen, längtan; julbetyg, gravstenar och ansjovisburkar (...). Och alla ting som finns i världen väntar på att jag ska börja skriva böcker om dem.

En far dör oväntat. En dotter i medelåldern lämnas kvar. I tomrummet som uppstår skriver hon om sin barndoms 50-tal i arbetarklassens Sovjettillvända Helsingfors, om staden som vecklar ut sig i drömmar och färger. Om en envis liten flicka som inte är som alla andra. Som vill ha en grön keps, vara en av pojkarna. Flickan börjar se sig själv i tredje person; hon blir en skrivande människa. Det är en konstnärs blick som föds.

Det minsta gemensamma gavs ut på finska 1998 och blev Pirkko Saisios stora genombrott. Tillsammans med Motljus och Den röda separationsboken utgör de Helsingforstrilogin. Den hyllade autofiktiva bokserien lyftes fram som finländarnas favoritböcker i Helsingin Sanomat i december 2024, och utkommer hösten 2025 även i serien Penguin Classics. Boken utges i svensk översättning av Henrika Ringbom.

Betyg 5/5: Det är verkligen en rolig roman, också mycket gripande; rullande rytmisk, säreget vackert skriven.
Femina

Alla borde läsa Helsingforstrilogin för att minnas vilka vi är. Kiitos Suomi, tack Finland, för att ni översatt Pirkko Saisio åt oss svensktalande.
Sydsvenskan

Betyg 4/5: En lysande barndomsskildring [...] färgstark, komisk och kärleksfull.
Aftonbladet

Pirkko Saisio kan vara den bästa nu levande finska författaren. Saisio är nämligen en klok, djupsinnig, rolig, lärd , gammal och noggrann människa, och hon är en gudabenådad berättare, en verklig mästare att skapa dialog.
Aamulehti

Ett engelskt omdöme om Saisio lyder: ”Som Annie Ernaux fast rolig”. Det är en bildungsroman skriven på käckt tilltal.
Bloggen Bernur

Saisios queera och skärskådande prosa är en frisk fläkt, berättartekniken egensinnig och skickligt genomförd.
HBL

Betyg 4/5: En mycket bra barndomsskildring med starkt individuellt, experimentellt språkbruk och formuleringssätt.
BTJ