Solårens slut är en fiktiv berättelse som tar avstamp i en verklig händelse: en ung man dör under mystiska omständigheter i Goa.

Lillasyster Rakel och storebror Max är uppvuxna på släktens bondgård, vid svinhuset, nästan ordlöst men i frihet. De är pseudotvillingar, födda inom tretton månader, och har alltid lekt och konkurrerat. Max säger upp sig på sitt jobb på Coinmotion och beger sig iväg till Indien för att förverkliga en våghalsig affärsidé. Han rör sig fritt i Rakels liv, kommer och går – tills han en dag försvinner och tragedin är ett faktum. Rakel misstänker det ena och det andra, också sin partner Kosmo och sig själv.

Vad gör man med sånt som är omöjligt att begripa? Hur hanterar man att den som stått en närmast, som har funnits hela ens liv, är borta?

Solårens slut är en roman som utforskar sorg, jämlikhet och kärlek. Men främst handlar den om syskonskap: dess idealisering och avståndstagande, glidningen mellan närhet och smärta, frigörelse och ansvar. När allt redan är för sent och man för evigt står utan klara svar.

Solårens slut är en allvarlig och välkomponerad, men framför allt vacker helhet som vittnar om en mogen blick som inte förenklar det svåra
HBL

Scen för scen växer den till en stor roman.
Åbo Underrättelser

Särskilt svårt är det att skriva om sorg, att hitta de rätta orden för det smärtsamma och definitiva. Inom sorgegrupper i Sverige brukar man tala om ”aldrighet”, ett ord som inte hittas i någon ordbok, men vars innebörd man ändå förstår. Denna aldrighet skildrar författaren på ett fullkomligt övertygande och inkännande sätt gång på gång.
Österbottens Tidning