Julfirandet i Tove Janssons barndomsfamilj var en blandning av traditioner från Finland och Sverige. Från Sverige kom traditionen att Toves mamma Signe ”Ham” Hammarsten Jansson brukade iklä sig Lucia-klänning och ljuskrona på julaftonsmorgonen, inte den 13.12 som är kutym i Finland.
År 1965 blev Tove Jansson kontaktad av den svenska tidskriften Tidningen Vi som ville att hon skulle skriva en text om julrecept från barndomen. Det blev dock ingen text om vad som dignade på julbordet i den janssonska familjen utan istället skrev Jansson berättelsen ”Vår magiska jul” som inleds med orden:
Ju mindre man var desto större blev julen.
I texten beskriver Jansson ur ett barns perspektiv blandningen av rikssvenskt och finländskt julfirande i det janssonska hemmet, ”en enda röra”, enligt Jansson. Som exempel anger hon att hennes mamma Signe ”Ham” Hammarsten Jansson brukade klä sig till Lucia på julaftonsmorgonen.
… alla mammor syr presenter om nätterna. När julafton kommer blir de Lucior allihop.
Luciafirandets historia
Luciatraditionen i Norden, främst i Sverige och i svenskspråkiga Finland, har en lång och invecklad historia som är en blandning av hedniska och kristna traditioner. På medeltiden slaktades julgrisen på lucianatten 13 december, vilket firades med mat och dryck.
Enligt folktron var det även denna natt som allt möjligt ont var ute och härjade, bl.a. djävulen Lucifer. Därför skulle man vaka hela natten och hålla koll så inget överraskande hände.
Som med många kristna traditioner tog man sedan ett kristet element och lade själva firandet på den hedniska högtiden folk var vana vid att fira, precis som man lagt firandet av julafton och Jesus födelse vid tiden som det hedniska nordiska folket hade firat midvinterblot under årets mörkaste tid.
Den 13 december döptes efter det italienska helgonet Lucia som står som förebild till dagens moderna Lucia-firande med en vitklädd Lucia med ljuskrona i håret.
Lucia på julaftonsmorgonen i Tove Janssons familj
Det hela var vackert som i himlen
Oberoende av hur traditionen uppstod så är det en sak som brukar vara gemensam för allt Luciafirande, nämligen att det sker på Lucia-dagen 13 december. Detta stämde dock inte i Tove Janssons barndomshem, där firades nämligen Lucia på julaftonsmorgonen. Såhär skriver Tove själv i novellen Julen i den autofiktiva novellsamlingen Bildhuggarens dotter från 1968:
I Sverige stoppar man korv och stöper ljus och bär små korgar till de fattiga i flera månader och alla mammor syr presenter om nätterna. När julafton kommer blir de Lucior allihop.
Första gången pappa såg en Lucia blev han mycket skrämd men när han märkte att det bara var mamma började han skratta. Sen ville han att hon skulle göra om sin rolighet varje julafton.
Jag låg på min hylla och hörde Lucian ta sig uppför stegen, det var inte lätt för henne. Det hela var vackert som i himlen och hon hade modellerat en gris av marsipan så som de gör i Sverige. Sen sjöng hon lite igen och klättrade upp på pappas hylla. Mamma sjunger bara en gång om året för hon har stämbanden i kors.
Att denna tradition kom från Hams barndomshem i Sverige är klart, även om vi inte känner till bakgrunden till den hos dem. I en intervju med Ham om att kombinera familj och yrkesliv i tidningen Astra från 1922 skriver journalisten Märta Schultz-Cajander så här: ”Signe Hammarsten Jansson har nämligen till sitt nya hemland medfört barndomshemmets vackra tradition, att julaftonsmorgonen som Lucia, vitklädd med en krans av grönt och ljus i håret, och med julgottsrågad kaffebricka önska de sina god jul.”
