Ett härligt popcornsdoftande sommaräventyr väntar – Sanna Sofia Vuori och Jonna Jylhä berättar hur barnboksnyheten Kaplamak kom till.

Tråkigt! tänker Elle om det stundande sommarlovet. Men sedan får hon veta att mormor rymt iväg med en cirkus. Och vad är det för märkliga småmagiska upplevelser som verkar upprepas i Elles närhet?

Kaplamak är ett gåtfull pastellfärgad äventyrsbok. Det är bara att hänga med då Elle och jonglören Blanka försöker gå till botten med cirkusens försvunna stjärnartister. Förlaget tog ett snack med bokens upphovsmakare: författaren Sanna Sofia Vuori och illlustratören Jonna Jylhä. 

Varför ville du skriva om en cirkus?

Sanna Sofia Vuori: Cirkus är min state of mind. Jag har alltid drömt om att rymma med en cirkus, men i det verkliga livet är det en totalt befängd tanke. Jag är superklumpig, jättegammal och väldigt bekväm av mig. Därför fick Elle och hennes mormor göra det i boken i stället. På en cirkus är annorlunda bra.

Det finns inslag av magi. Hur balanserar du det övernaturliga med det verkliga?

SSV: Vilken bra fråga. På samma sätt som fantasi med verklighet kanske? Båda finns, båda är viktiga och lika sanna (sic tihi) och de kan i bästa fall fungera sida vid sida och stödja varandra.

Vi ska sluta jåmssa

I boken finns också en rolig scen med journalister från både finlandssvenska medier och världspressen. Reportrar från Västis och Borgåbladet armbågas med New York Times. Hur tänkte kring den lokala förankringen i boken?

Borgåbladet och Le Monde på samma premiär är en av mina favoritscener i boken. Att blanda stort och smått. Jag har ju såklart fnissat mig igenom skrivandet då jag själv vet exakt vem de är på riktigt..

Det finns en konstant pågående diskussion om barns läsande. Hur ska vi locka de yngre till mer läsning?

Jag förlorar säkert både läsare, facebookvänner och stipendier nu, men vi ska sluta jåmssa. Vi ska erbjuda mer litteratur. Överallt och hela tiden. Och så ska vi inte fundera på vad som är bra och smussla undan det vi tycker är dåligt. Barn behöver ett brett utbud för att själva bilda sig en uppfattning om vad de gillar. Att en medelålderstant som jag kommer och berättar vad de ska gilla är ju jättetöntigt. Jag ska föra dem till bibban och jag ska göra litteraturen tillgänglig och så ska jag skriva en massa böcker.

Jonna Jylhä, iIllustrationerna i Kaplamak präglas av härliga pastellfärger. Hur resonerade du då du valde färgtonerna?

Jonna Jylhä: Sanna Sofias filmiska manus drog direkt med mig. De blommande träden och särskilt syrenen syns i färgskalan, liksom författarens härliga detaljer som en “mormor som bär en flamingomönstrad klänning”. Det fick mig att dras mot pastellfärgerna. Berättelsen kretsar kring en cirkus och där frammanar den mystiska stämningen mörkare färger, medan färgerna som ses genom barnet Elles ögon är ljusare. Det här är ett sätt att skilja på trygga och “spännande” platser. 

Det förekommer bland annat dansande ankor och en springande mormor som bär härliga klassiska solglasögon. Har du en favoritbild i boken?

JJ: Jag älskade att illustrera mormorn och systern Greta. Att försöka skildra syskonens likheter och samtidigt förstärka deras skillnader i natur var en härlig utmaning. Jag är rätt nöjd över hur mormorns hus artade sig, platsen som fungerar som berättelsens centrum. Jag älskar gamla hus, och jag illustrerade med ett kryddmått av cirkusinspirerad nostalgi med ett löfte om äventyr.