Pajtim Statovcis roman Kon föder på natten vann redan Finlandiapriset 2024 – nu kan Ulrika Enckells svenska översättning av boken nå nya framgångar
Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris tilldelas årligen ett framstående verk i berömvärd svensk översättning.
Det är med andra ord ett unikt pris som premierar författare såväl som översättare. Prissumman är 100 000 kronor var och vinnarna avslöjas den 3 november.
Motiveringen till nomineringen lyder:
Ömsom suggestivt och drömskt, ömsom rått och brutalt forsar prosan fram i Pajtim Statovcis mörka, täta roman Kon föder på natten om hur våld och övergrepp präglar en person – översatt till en rytmisk och stark svenska av Ulrika Enckell.
Förlagets förläggare Tapani Ritamäki gläder sig över nomineringen:
– Pajtim Statovci är en mästerlig berättare med ett språk som är fantastiskt levande och spänstigt – och det innebär att såväl grymhet som skönhet framträder skarpt kontrastrikt. Att översätta det språket kräver finess, kreativitet, mod och noggrannhet. Prisnomineringen är en stor ära för samtliga inblandade: författaren, översättaren och förlaget.
“Exceptionell, outplånlig litteratur”
Kon föder på natten utkom i våras på svenska till ett varmt kritikermottagande.
“Pajtim Statovci begår ett litterärt kraftprov långt utöver det vanliga” skrev DN medan BTJ gav boken fulla poäng, 5/5:
Misären tecknas med ett förbluffande vackert, stundtals surrealistiskt språk, tonsäkert fångat av översättaren Ulrika Enckell. Den frenetiska, laddade prosan och överraskande liknelser framhäver en mörk humor och resulterar i exceptionell, outplånlig litteratur.
BTJ
Om boken
Kon föder på natten är en makalös och rasande vacker historia om det förflutnas förgänglighet, om hemtrevnaden i det farliga, om människor som saknar säkerhet och om liv som släcks.
Året är 1996. En åttaårig pojke som vuxit upp i Finland tillbringar sommaren i Kosovo, där det händer märkliga saker som gör honom rastlös. I sin morfars hus mitt på landsbygden upplever och bevittnar pojken saker som det inte finns ord för.
I en verklighet som präglas av stränghet står ingen tröst att finna – kontakten med de andra sker med hjälp av fantasin och gårdens ko, i vilken pojken ser hela världens prakt och lidande.
Som vuxen reser han med sin mamma tillbaka till födelsetrakten, där misstron och rädslan för krig fortfarande dominerar vardagen. Han är nu författare och arvet som våldet har lämnat efter sig leder honom in i allt destruktivare situationer.
Medan han letar efter svar börjar han skriva brev till sin döde far.
Resan till Kosovo tvingar honom att se bortom verkligheten och fantasin, in i de fragmentariska minnenas och sjukdomens mörker. Hur mycket kan man förlåta? Kan man genom att hämnas nå en försoning?
