Fantasy-romanen Anaché utkom ursprungligen 2012, och var på många sätt före sin tid. ”När jag nu läste om boken insåg jag hur genomgående queer den är – inte bara i den stora vändningen som kommer mitt i boken, utan från första sidan. Det är intressant vad man som författare skriver in utan att alltid kunna se det tydligt förrän efteråt”, konstaterar författaren Maria Turtschaninoff om Anaché.
I sin roman berör Maria Turtschaninoff även aktuella frågor som klimatförändringar och patriarkal makt, förutom transtematik och genusidentitet.
”Under de år som gått har vi sett många fler böcker med liknande teman, till exempel She Who Became the Sun av Shelley Parker-Chan som utkom 2021. Men när Anaché utkom tror jag inte att jag såg ordet “queer” användas i en enda recension. Detta gjorde samtidigt att den fick flyga lite under radarn, vilket inte nödvändigtvis är en dålig sak. Ibland kan en för tydlig stämpel avskräcka just de läsare som borde få hitta en viss bok. Men Anaché har alltid funnits på bibliotekens regnbågshyllor, vilket glatt mig.”
Uppväxtskildring i fantasymiljö
Deras värld svek dem. Så tänkte Anaché ofta efteråt. Ingenting i vädret eller djurens beteende varnade dem för vad som komma skulle … Det fanns inga tecken. Inga mörka moln hopade sig på himlen. Vinden viskade ingenting, gräset var tyst, jorden vilade stum under deras fötter.
Nomadflickan Anaché växer upp, nära förbunden med sin bror och sin häst, i ett hårt samhälle där mannens våld är vardag och andarna nära. När en enda mans hunger efter makt rubbar naturens balans och väcker skapelsegudinnans vrede drabbas Anaché av en stor förlust. Sorgen gör henne till en annan, den enda som kan rädda sitt folk. Hon blir tvungen att ta upp kampen mot stammens farligaste man. Men då måste hon göra det ingen akkadekvinna får, gå vägar ingen har gått före henne.
Jag älskade verkligen att skapa och vistas i Anachés värld.
Först och främst är Anaché ändå en stor och oemotståndlig berättelse, likt Turtschaninoffs förra prisade roman Arvejord.
”Jag drabbades lite av hur tydligt det var att jag verkligen älskade att skapa och vistas i Anachés värld. Det var en stor del av nöjet för mig som fantasyförfattare. Det är länge sedan jag vistats i en värld på samma sätt – senast 2017–2018 då jag skrev Breven från Maresi. Jag saknar den där känslan, men jag upplever också att den är allt svårare att uppnå. Jag skulle idag t.ex. inte använda lika många påhittade ord för djur, växter, maträtter, riter osv, för jag skulle vara rädd att texten blir svårgenomtränglig då. Samtidigt skulle lekfullheten och upptäckarglädjen gå förlorad”, funderar Maria Turtschaninoff.
