Då jag efteråt har tänkt på denna min tid på Korsholms slott, vad fanns där annat än att vi låtsades hela tiden? Vi låtsades att allt var bra, att ingen sårade oss, att ingen kom till skada. Att ingen blev utan händer, att små barn inte slogs till marken. Att ingen våldtogs, att ingen fängslades, att inget blod rann ur öppna sår. Vi bara låtsades, vi bara höll vårt ansikte och våra kroppar hårda och kalla.

Med kraft inleder Ann-Luise Bertell en intensiv och sinnlig medeltida nordisk romansvit om det grymma livet på Korsholms slott, om kampen om makten och hur långt en stark, orubblig och kunskapshungrig kvinna kan nå. Boken utspelar sig i “Österlandet”, det svenska rikets östra rikshalva i skiftet mellan 1300- och 1400-talen. Bertell har skapat en mästerlig blandning av fakta och fiktion, historia och fantasy, folket och herrarna – hon synar maktens väsen i ont och i gott.

Bodvild och Dag är båda “korpens barn”, två föräldralösa som har räddats av den kloka gumman Idun och vuxit upp i hennes skogspörte, nära Korsholms slott i Österbotten.

När Idun skickar bort Dag följer Bodvild brodern till slottet, där kunskapen om vem som är hans far är en farlig hemlighet att bära. Det är inte lätt att ta sig fram på borggården där ett människoliv saknar värde, men man kan också vinna allierade. Stark lojalitet och vänskap kan trumfa över våld och rå styrka – och begär blandar om korten.

Korpens barn är en berättelse som griper tag i läsaren och vägrar släppa taget.

Utkommer i mars, på finska hos Karisto.