Det är inte helt långsökt att påstå att Staffan Bruuns bok "Mitt liv på HBL" omgivits av en mur av tystnad från beslutsfattarhåll.

När Staffan Bruuns Mitt liv på Hbl kom ut i höstas tänkte vi att det skulle vara intressant att låta Bruun diskutera boken tillsammans med någon av de beslutsfattare inom KSF Medias styrelse som han anklagar för dåliga beslut i boken.

Bruun är nämligen väldigt kritisk mot både tidningsledningen, mediekoncernen KSF medias styrelse och ägaren Konstsamfundet. Men det visade sig att ingen av dem vi tillfrågade ville ställa upp. Det är inte helt långsökt att påstå att Bruuns bok omgivits av en mur av tystnad från beslutsfattarhåll.

Istället för ett samtal med någon av dem Bruun utpekar i boken bjuder vi i veckans podd på en inspelning från Bokmässan i Helsingfors från Hufvudstadsbladets scen, där Bruun diskuterade boken med frilansjournalisten Magnus Londen.

Londen frågar om det var så att man på beslutsfattarnivå inom KSF Media inte förstod vilken passion det finns för Hufvudstadsbladet.

“Man har räknat fel på väldigt många olika sätt. Framför allt trodde man att tidningen är nog, det räcker inte att Husis finns som papperstidning, som e-tidning och sen naturligtvis webben som uppdateras timme för timme när det händer något. Det här är ju det som finns kvar nu efter att man trodde att det skulle behövas en massa appar för abiturienter, för turister, för flyktingar. Där sprang oräkneliga konsulter som skapade elektroniska tjänster för miljonarvoden”, säger Bruun.

Själv satt han i en arbetsgrupp i en framtidsverkstad där han fick i uppdrag att hitta på en miljonbusiness som Husis kan göra på nätet.

“Jag sa att skulle jag ha någon idé om någon miljonbusiness skulle jag väl inte sitta här och vara reporter på tidningen utan förverkliga den. Och dessutom sa jag att journalister är nu kanske inte de allra bästa på att hitta på miljonaffärer, utan det är kanske andra som har den kunskapen. Medan vi kanske skulle ha haft mera att säga till om hur man gör en tidning.”

Loden påpekar att det ändå är ett tecken på ett visst finlandssvenskt frisinne att Bruun får sitta på just HBL:s scen och uttala sig kritiskt.

“Jo, jag är ju inte kritisk mot Hufvudstadsbladet. Jag är mycket kritisk mot Konstsamfundet, Hufvudstadsbladets tidigare ledning. Men det är klart att det är… Jag tror ju inte att jag skulle ha suttit på Helsingin Sanomats scen om jag hade skrivit en motsvarande bok om den tidningen”, säger Bruun.