Adrian Perera fotograferad med en tröja med texten Viagra Boys.

Adrian Perera: “Ibland kan man bara säga saker när man ljuger om sig själv”

Efter tre böcker återvänder Adrian Perera till poesin med diktsamlingen Jag firar inte i år. Den här gången för att ta sin an allt från självmord till småbarnsjoller.

Det heter att du återvänder till poesin, åtta år efter White monkey. Känns det som en återkomst, eller har du hela tiden hållit på att skriva poesi?

“Nå, det har varit lite av Förlagets darling att beskriva Jag firar inte i år som att jag återvänder till poesin. Rent tekniskt är det ju sant, förutom nån enstaka dikt i nån tidskrift har jag inte skrivit poesi sen jag debuterade 2017. Jag tycker ändå det är lite kul att det beskrivs som att jag återvänder “efter åtta år”, det blir lite Rocky IV över det hela.”

Du vann Svenska Yles litteraturpris med White monkey, som hyllades och öppnade för debatt om rasismen i Finland. Har debutframgången ökat pressen du känt i skapandet av nästa poesibok?

“Ja, eller typ. En av orsakerna till att jag slutade skriva poesi var hur White Monkey togs emot. Att öppna debatten om rasismen i Finland – om det nu verkligen var det jag gjorde – krävde mer än jag tänkte. Det var kanske inte riktigt det jag ville, fast jag kanske också ville det. Hur som helst var det en intressant pärs att åka runt i Norden och försöka förstå vad som efterlystes med ordet “rasism” och vad jag skulle svara.

Dessutom var jag rätt så övertygad att jag inte kan skriva poesi – det var liksom en fluke att det hände, så jag gick över till att skriva romaner – vilket inte är att nedvärdera romaner, det kräver trots allt en viss förmåga att inte säga nånting på 800 sidor. Jag skojar. Kanske. Jag är överlag imponerad av poeter som lyckas vara poeter utan att hemfalla till diktigt språk – alla vet ju hur poesi ska se ut liksom. Det är det som är faran med poesi.”

I Jag firar inte i år behandlas tung tematik. Vad hoppas du att läsaren tar till sig?

“Nå nu ställer du svårt. Min instinktiva reaktion är att komma med något putslustigt. Men det här, som med alla mina böcker så hoppas jag väl att folk ska se förbi mitt liv till de verkligen såriga frågorna vi bär på. Det finns mer i den här världen än Adrian Perera.”

Vilka tankar har du om hur autofiktiva verk behandlas och diskuteras?

“Jag vet inte, egentligen följer jag inte med litteraturkritiken eller litteraturdebatter förutom då jag researchar en krönika. Men om jag ska höfta – vilket jag förstås ska – skulle jag säga att vår förhållning till litteratur i dag är samhällstillvänd så till vida att vi letar efter inlägg i aktuella samhällsdebatter när vi läser, så länge det vi läser inte är genrelitteratur förstås. Och det är ju fine och helt förståeligt, men i och med att böcker läses så pass lite och kritiker oftast gör likartade läsningar av böckerna i fråga så är det lätt hänt att en bok bara handlar om en sak.

Lite beroende på författarens verkliga omständigheter så kan autofiktion omvandlas till autobiografi i samhällets tjänst. Så gick det till exempel med White Monkey – som på sätt och vis handlar om just det: en litteraturintervju som urartar i en öppen terapisession där en fiktiv poet tvingas redogöra för både sitt liv och intervjuarens känsloreaktioner p.g.a rasism. Det vill säga White Monkey leker öppet med en rätt så tråkig litteratursyn och vad den gör med autofiktion. Det är kort sagt ironiskt att WM nu ses som ett startskott för en rasismdebatt.

Men-men. Under omständigheterna – ökat förtryck av minoriteter, krig, digitalisering och desinformation – kunde man ju hävda att det är farligt att göra såna saker. Autofiktionen blir ett illvilligt fegt mindfuck som författaren gör mot läsaren och andra i sin omgivning – och så kan det ju vara ibland. Jag tycker ju själv att det är fascinerande att diskutera autofiktion i relation till sanningen/verkligheten (“Hur mycket av det här är sant?”) då det finns hämndporr och deep fakes. Det är liksom som om vi desperat höll fast vid något som redan gått hän istället för att inse vilka möjligheter autofiktion egentligen erbjuder. Ibland kan man bara säga saker när man ljuger om sig själv.”

1 x Scelerisque ullamcorper pretium condimentum montes justo risus lagd i varukorgen.
Fortsätt handla Till kassan