NOMINERAD TILL DET QUEERA LITTERATURPRISET PRISMA, KATEGORIN ÅRETS SERIE 2023

Efter det kritikerhyllade seriealbumet Homo Line fortsätter serietecknaren Edith Hammar med en Helsingforsskildring där nutid och dåtid möts, där frisyrerna är stramare, idén om kärnfamiljen fått fotfäste och tystnad råder. I parenteser som krigstider kan nya levnadsformer uppstå, men efteråt är det som om bubblan spricker.

När Elia åker skridskor dyker en ålderdomlig Moskvitj upp. Och sedan går den upp i rök, som i ett trollslag. Men nästa kväll är bilen och föraren Eki tillbaka med en lockande 50-talsvibe. När Elia försummar sina vänners filmkväll och karaoke blir de oroliga – börjar Elia bli deprimerad igen? Elia sjunker allt djupare in i relationen med Eki, som verkligen tycks komma rakt från det förflutna. Tidsenligt, upproriskt och med stor värme skildrar Hammar en otrolig kärlekshistoria över tidsgränserna.

Finstämd och lyhört avlyssnad med en vemodig grundton, samtidigt som det förflutna får gripa in och vara och vara hopp och dådkraft istället för tyngande bagage. Som en uppmaning att se allt vad som tiden och kampen för hbtq-rättigheter gjort möjligt och inta det rummet, inte ligga och pilla sig depressivt i naveln, det är verkligt fint.
SVENSKA DAGBLADET

En queer nostalgitripp som dryper av sexighet.
HUFVUDSTADSBLADET

Det vilda och smått anarkistiska anslaget hos Hammar passar ypperligt till denna både sorgsna och glädjerika historia, som borde kunna slå an hos många svenska serieläsare.
BERNUR

En vacker och vemodig serie där fantasi och verklighet skickligt vävs samman till en saga om längtan efter ett svunnet Helsingfors.
SVENSKA YLE