“Hur kan det vara trakasserande att skicka en hjärt-emoji till nån?” Den här på absurda frågan steg fram i en diskussion som börjat med en artikel om en tjej i USA, som kände sig förföljd av sin ex-pojkvän. Killen förstod inte att sluta uppvakta henne, och till slut polisanmäldes saken. Som bevis för de fortsatta trakasserierna hängdes bland annat killens textmeddelanden ut, och de innehöll rikligt med hjärt-emojin. 

Man ska ju inte bli överraskad eller upprörd över att internet är fullt av idioter, men ibland är det svårt, som när en falang av diskussionen försökte argumentera poängen, att killens rikliga bruk av hjärtan reflekterade hans uppriktiga, kärleksfulla intentioner och inte alls något manipulativt. Borde hon inte vara glad att ha begåvats med en friare som i stället för bilder på sin kuk skickade små, gulliga hjärtan om nätterna? 

Naturligtvis inte. Jag vågar påstå, att om kontexten upplevs som trakasserande spelar det ingen roll huruvida det är blommor eller ett avskuret hästhuvud man finner i sängen. 

Med det utagerat är det också skäl att fundera på hur folk använder emojis överlag, och alldeles särskilt bland vuxna på arbetsplatser. Själv utvecklade jag under mina år som kontorsjobbare en grav allergi mot emojis i den interna firmakommunikationen. Jag svär, en till biceps, eldflamma eller tumme upp i slacktråden så skriker jag högt. För att inte tala om de ödmjukt tackande händerna eller diamanten. 

Och den där gråtskrattande jäveln. Nej. Du skrattar inte så du gråter, du avfärdar och förlöjligar.

Emojis är det mest falska, mest passivt aggressiva och dolt föraktfulla sättet att kommunicera människor emellan. De är som små, klibbiga pölar av en abstrakt emotionell sörja, utan ett gram av omtanke eller uppriktighet. Ett kvickt och lite föraktfullt avfärdande av sändarens hela budskap och ambition till kontakt, ett fejkleende fuck you, ett förminskande maktmedel och lättjefullt härskargrepp. 

Hej Janne, dina papper har legat i printern hela dagen nu :) -h. Karin i receptionen

Vad betyder den där smileyn i slutet av din mening, egentligen, Karin? Är det en ursäkt för att du inte orkade formulera tanken färdigt? Är det en indikator på att ditt mess är vänligt avsett, och hade jag i så fall skäl att i utgångspunkten tro något annat? Eller ska den reflektera ditt allmänna sinnestillstånd? Är du nöjd med tillvaron, liksom? Så bra då! Tack!!! 

Det finns en god orsak till att emojis inte förekommer i riktiga texter såsom romaner, lagtext, infobrev, tjänstemannainfo eller gatuskyltar. Eller någon annan form av avsiktlig, vuxen kommunikation. Små hjärtan, leende gula bollar eller andra figurer är inte förmildrande, utan graverande och trakasserande i sig. 

Så bara lägg av med dem och s-k-r-i-v ut vad det är du menar, människa. Det är det vi har språket för. 

:)