Nordiska rådets litteraturpris 2020 går till Monika Fagerholm för romanen Vem dödade bambi? och Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2020 tilldelas Jens Mattsson och Jenny Lucander för bilderboken Vi är lajon!
Prismotiveringen för Monika Fagerholms roman Vem dödade bambi? lyder:
Monika Fagerholms roman Vem dödade bambi? är en med rasande energi skriven stiliserad moralitet. En gruppvåldtäkt begås av välbeställda ynglingar i den burgna Villastaden strax utanför Helsingfors. Fagerholms fokus är inte på offret utan på förövarna och på det som utspelas före och efter våldtäkten. Särskilt föräldragenerationens strävan att efteråt släta över ger henne möjlighet att excellera i träffsäker samhällssatir. Språket kränger fram, än sprakande av kraft, än melankoliskt besvärjande. I bokens täta väv av dialoger, refränger och populärkulturella referenser finns en hård sanning som drabbar personerna hur de än värjer sig. Gusten Grippe, den enda av förövarna som vidkänns skulden, blir en motkraft mot det mörka suget från rummet där övergreppet begicks. Mot vår ytfixerade, statushungriga tid ställs längtan efter det oförstörda, en livsviktig längtan som skrivs fram i form av minnesbilder av kärlek och vänskap, stunder det går att återvända till och hämta kraft ur.
Bilderboken Vi är lajon! av Jens Mattsson och Jenny Lucander vinner Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2020. Prismotiveringen lyder:
Årets vinnarbok står omutligt på barnets sida, med ett barnperspektiv genomdrivet i både text och bild. Leken fungerar läkande då det allra svåraste inträffar, att ett litet barn insjuknar i en dödlig sjukdom. In i den bleksiktiga sjukhusvärlden tränger sig låtsaslekens savann med sin livfulla orangea kulör. Den oregerliga leken rymmer all den sorg och oro sjukdomen utlöser. Kaxigt går bildperspektiv, dekorativa element och kolorism i dialog med nordisk bilderbokstradition á la Ingrid Vang Nyman och Tove Jansson, men med ett helt eget uttryck bräddfullt av originalitet i perspektiv, linjedragning, färgval och persongestaltning. Texten sekonderar stilrent, med sitt drivna jag-perspektiv färgat av lekens yvighet. Gestaltningen av föräldrarnas omsorg och förtvivlan är verkets smärt- och vilopunkter. Broderskärleken och bokens modiga slut antyder i sin tur att ett nytt Nangijala finns. Verket är ett nordiskt samarbete av bästa snitt öppet för läsare i alla åldrar och djupt gripande.
Förlaget hurrar och gratulerar!