"De är inte kloka…" är en humoristisk artikelserie om de små detaljerna i vardagen som skiljer städer och seder från varandra.
Bara sex procent av världens befolkning uppger att de aldrig kastar ett öga på sitt träck då de lagt en kabel, utan låter lorten obrytt spolas ner i kloaksystemet. Ingen av de sex procenterna bor sannolikt i Tyskland, där toaletterna är byggda med en särskild avsats för bajset, så man alltid tvingas konfrontera det man klossat, innan man förlänar sin spillning till evigheten. Och det är en skitbra vana! En kvick analys av fekalierna ger en omutlig diagnos av hur kroppen egentligen mår.
(För en vetenskaplig tabell över de vanligaste avföringstyperna kolla Bristol Stool Chart.)
Den tyska Biergarten-kulturen för tankarna till Bayerns grandiosa bryggeriträdgårdar med långbord i skuggan av kastanjeträd. I Berlin däremot, bland höghus, betong och avgaser, är man inte lika nogräknad med den klassiska inramningen för Gemütlichkeit. Den typiska berlinska uteserveringen verkar ha uppstått av att någon råkat irra in på en övergiven byggplats eller ödetomt, och ställt sig frågan: ”Hmm … kunde man dricka öl här?”
Svaret är alltid ”Jawohl!”
Ska du hitta hem till någon i Berlin, lycka till. Efter att ha legat under både nazister och autoritära socialister under större delen av förra seklet har stadsborna sett det för gott att inte skylta med vem som bor var. De flesta ytterdörrar saknar ännu efternamn och de hos oss så vanliga invånarlistorna i trapphuset är antingen tomma eller saknas helt. För brev och tidningar finns en länga postlådor med lägenhetens nummer.
Den här egenheten håller långsamt på att försvinna då Berlin, i takt med den ökande historielösheten, glömmer varför det en gång var bokstavligen livsviktigt att förbli anonym.
7+7 Brev i en orolig tid
€28.90
Farans år 1948
€27.90
In transit
€30.90
Tove mot fascism – t-skjorta
€25.00
